torsdag 8 december 2011

Min mamma köpte ett piano


I mycket vuxen ålder, fattade min mor det drastiska beslutet att hon skulle leva sin dröm. Hon skulle börja spela piano. För den saken inhandlade hon ett stort, blankt och brunt piano och så anmälde hon sig till undervisning. Minns inte var. Minns bara hennes idoga övande. Tantis serenad eller Månstrålar klara glimma var en av favoriterna, Aftonklockor en annan. Hon var flitig men framgångarna stod inte riktigt i paritet med övandets timmar. Roligt tror jag nog att hon hade.
Sedan övergavs spelandet för andra prioriteringar. Engelska språkkurser, år ut och år in. Även i detta sammanhang var vägen målet. Jag vill minnas att det var en trevlig grupp som höll ihop i flera år.

Jag blev så glad när jag för en tid sedan hörde Tommy Körberg i Kalle Moraeus program sjunga just Månstrålar klara glimma. Fint sjunger han och vacker är den.


Pianot då? Jo, utan sentimentalitet och vidare krusiduller så sålde min mamma det som mer och mer blivit en möbel som tog plats. Min lillebror behövde en bil när han muckade och där stod ett undvaropiano. Just så gick det till. Vinna-vinna kallas det.

11 kommentarer:

  1. Det där påminner lite om hur det gick till hemma hos oss. Jag tror till och med att det fanns en pianoskola i samma hus som vi bodde. Ingen i vår familj blev någon pianovirtuos.

    SvaraRadera
  2. Ja då som spelade fiol...usch va retad jag blev.

    SvaraRadera
  3. Min stora sorg är att jag aldrig fick spela något insrument - jag tycker det var tufft av din mamma att försöka. Här frodas en gammal förkylning men idag 2:a dagen med penicillin, så det blir bra till jul.
    Ha en skön 3:e Advent!
    kram

    SvaraRadera
  4. Härligt med människor som lever sin dröm! Alldeles för många som grämer sig över vad dom missat för att dom inte tagit steget....

    SvaraRadera
  5. Nej, Cici, alla har inte talangen. Jag tragglade mig igenom ett antal terminer med en pianolärare som slog en på fingrarna med en linjal när man spelade fel. Du kan ju bara ana hur mina händer såg ut.

    SvaraRadera
  6. Jamen, Åsa. Du hade väl glädje av hartsen.

    SvaraRadera
  7. Visst var min mamma cool som började spela, så tycker jag nog i efterhand men då tyckte jag det mest var plågsamt.

    SvaraRadera
  8. Jo du Beppan, tänk så många som låter det stanna vid en dröm!

    SvaraRadera
  9. Ett fint litet minne av din mamma.
    Katten Pelle är förlåten. Det du tänkte på var nog när vår torpkatt Sessan höll mig vaken en hel natt när hon jagade en mus.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  10. Det fina i livet är väl just det att förverkliga sina drömmar. Din mamma gjorde det med sina lektioner i piano-spel och språk.
    realistiskt att sälja pianon som bara står och tar plats.
    Angående ditt förra inlägg så hoppas jag att du inte stänger dörrarna. Jag kan känna likadant ibland men vi har inte förbundit oss att blogga
    och kan skriva och läsa när vi vill. Bilder i bloggen är inte nödvändigt. Jag hade ett väldans besvär när jag skulle lära mig allt om överföromg och kopiering m.m. Det var roligt när det lyckades.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  11. Just dessa låten...Månstrålar och Aftonklockor älskade min pappa också att sjunga!!!! Ang pianot så hade vi också ett hemma från storasyster min som sedan flyttade...men pianot blev kvar. Efter att mina föräldrar sålt det så fick jag för ca ½ år sedan veta av en vän att detta piano varit ända uppe i Norrland och därefter tillbaka till min hembygd....det gjorde en riktig resa!!!!
    Ang. pepparkakshusen.....jag köpte ju färdiga som jag sedan limmade ihop och tjejerna dekorerade, med lite hjälp från mig....så det var inte så märkvärdigt!!! !ha en fin vecka du med/Kram EvaMarie

    SvaraRadera