Börja blogga igen? Vet inte riktigt faktiskt. På ett sätt vill jag ju det men har jag den tiden? Finns mina gamla bloggvänner kvar och vill dom fortfarande läsa hos mig? Ska fundera litet mer på detta.
En fin 1:a advent till alla trots oro och ovisshet i världen
onsdag 25 november 2015
måndag 21 maj 2012
torsdag 17 maj 2012
Rapport
Egentligen skulle jag stänga butiken. Häggen blommar för fullt men med det svala majvädret dröjer det nog innan syrenerna blommar så det blir ju alltför lång tid att lata sig på.
Tussilagon är ett minne, vitsippor och blåsippor följer snart efter och liljekonvaljebladen har börjat sticka upp sina spetsar.
Körsbärsträdet har nästan blommat ihjäl sig och det har varit en ovanligt livlig trafik kring blommorna. Hoppas på god skörd detta året. Det har varit litet si och så och oftast har de bevingade hunnit före så nu blir det till att täcka med nät. Om det nu blir några bär förstås.
Päronträdet och äppelträdet, det nyplanterade står på vänt. Blommorna kommer vilken dag som helst. Välkomna!
Blommor ja, några nya perenner har grävts ner och stor del av dagen har vi varit ute i trädgården och fixat. Visst är det lite slitsamt men det ger ju resultat på sikt. Nu ska jag bara försöka hitta lämpliga stenar till mitt stenparti i vardande. Har hittat så fina violer som skulle göra sig så bra till stenarna, ja de som ännu inte finns i mitt stenparti.
En skön paus med en god apelsin blev det på förstukvisten. Det finns faktiskt fortfarande saftiga och goda apelsiner att köpa.
Stor navel och blank och slät på ytan. Nej det är inte bloggerskan jag talar om, det är hemligheten bakom en god apelsin. Stor navel berättar att apelsinen är söt och den släta ytan att den är saftig.
Det är sådant man lär sig på hundpromenader med radions program 1 i örat.
Blommar gör det numera även i min syhörna i tvättstugan.
Min gamla tröska till maskin har länge stått otäckt otäckt. Ända tills jag kom på att det finns faktiskt proffs inom bloggvärlden. Jag mailade till bloggvännen Cicki
och beskrev mina önskemål och vips så var jag av med det problemet. Välsytt och prisvärt, jag är mer än nöjd. Tack snälla Cicki och tack även för dom andra beställningarna som kommit. Fick ett blomskott också men det får jag visa vid senare tillfälle. Det är i alla fall ett Ödesträd (!), vilket namn. Ska bli spännande att följa det, ödets träd alltså. Och....blomskott får man ju inte tacka för av någon anledning
Så här fint blommar det i syhörnan. På baksidan av huven finns en ficka för att förvara förlängningsskivan. Smart så det förslår
Tussilagon är ett minne, vitsippor och blåsippor följer snart efter och liljekonvaljebladen har börjat sticka upp sina spetsar.
Päronträdet och äppelträdet, det nyplanterade står på vänt. Blommorna kommer vilken dag som helst. Välkomna!
Blommor ja, några nya perenner har grävts ner och stor del av dagen har vi varit ute i trädgården och fixat. Visst är det lite slitsamt men det ger ju resultat på sikt. Nu ska jag bara försöka hitta lämpliga stenar till mitt stenparti i vardande. Har hittat så fina violer som skulle göra sig så bra till stenarna, ja de som ännu inte finns i mitt stenparti.
En skön paus med en god apelsin blev det på förstukvisten. Det finns faktiskt fortfarande saftiga och goda apelsiner att köpa.
Stor navel och blank och slät på ytan. Nej det är inte bloggerskan jag talar om, det är hemligheten bakom en god apelsin. Stor navel berättar att apelsinen är söt och den släta ytan att den är saftig.
Det är sådant man lär sig på hundpromenader med radions program 1 i örat.
Blommar gör det numera även i min syhörna i tvättstugan.
Min gamla tröska till maskin har länge stått otäckt otäckt. Ända tills jag kom på att det finns faktiskt proffs inom bloggvärlden. Jag mailade till bloggvännen Cicki
och beskrev mina önskemål och vips så var jag av med det problemet. Välsytt och prisvärt, jag är mer än nöjd. Tack snälla Cicki och tack även för dom andra beställningarna som kommit. Fick ett blomskott också men det får jag visa vid senare tillfälle. Det är i alla fall ett Ödesträd (!), vilket namn. Ska bli spännande att följa det, ödets träd alltså. Och....blomskott får man ju inte tacka för av någon anledning
onsdag 9 maj 2012
Jag är bra
För ganska länge sedan fick jag en utmaning av Lisbeth. Jag skulle skriva ned sju saker jag var bra på. Inga problem. Jag börjar nu...
Jag är bra på det mesta
Jag är bra på att vänta
Jag är bra på att glömma oförätter
Jag är bra på att ta små portioner
Jag är bra på att spela golf
Jag är bra på att lata mig
Jag är bra på att ljuga
Så där. Nu är den avklarad, utmaningen.
Regn ute men sol i sinne. Har varit på utflykt med bästis Åsa med övernattning hos henne. Tror bestämt att det blir tidig sänggång i kväll. Lite seeeeeg idag.
När jag kom hem gjorde maken och jag en liten inköpsrunda, det fattades sex säckar kogödsel och diverse fröer för trädgårdsfixet i morgon. Lite gräsgödsel och fiberduk slank också ned.
Som sagt tidig kväll men innan dess lite majblommor.
Alldeles gult lyste det i vägkanten när jag körde hemåt.
Dessa violer trängde ihop sig på gräsmattan under vinbärsbuskarna.
Jag är bra på det mesta
Jag är bra på att vänta
Jag är bra på att glömma oförätter
Jag är bra på att ta små portioner
Jag är bra på att spela golf
Jag är bra på att lata mig
Jag är bra på att ljuga
Så där. Nu är den avklarad, utmaningen.
Regn ute men sol i sinne. Har varit på utflykt med bästis Åsa med övernattning hos henne. Tror bestämt att det blir tidig sänggång i kväll. Lite seeeeeg idag.
När jag kom hem gjorde maken och jag en liten inköpsrunda, det fattades sex säckar kogödsel och diverse fröer för trädgårdsfixet i morgon. Lite gräsgödsel och fiberduk slank också ned.
Som sagt tidig kväll men innan dess lite majblommor.
Alldeles gult lyste det i vägkanten när jag körde hemåt.
Dessa violer trängde ihop sig på gräsmattan under vinbärsbuskarna.
torsdag 3 maj 2012
Vem tusan
eller rättare sagt vem var den 10 tusende besökaren. Det är höljt i dunkel och jag får väl stoppa tillbaka diamantringen i bankfacket igen. Kanske till nästa jubileum....Tack i alla fall till er alla som gratulerade och kommenterade.
Det får bli en blomma till er alla. En bild på penséerna som börjar synas ovanför kanten på baljan. Alldeles för lite jord blev det.
Kyliga morgnar har vi men betydligt varmare fram på dagen. Igår hade vi 20 grader mitt på dagen. Alldeles för mycket påklädda besökte vi kungl huvudstaden. Några ärenden skulle uträttas. Maken skulle besöka en fotoaffär för något objektivtjosaninköp och jag, jag skulle komplettera min garderob med en clutch.
Blind höna hittar också ett korn. Jag har fått lära mig att det inte längre heter liten aftonväska, det heter clutch. Det blev varken det ena eller det andra men en trevlig dag hade vi.
Hurry mötte en kompis, kanske Sally?
Vi köpte lunchmat och satte oss i solen på Konserthusets trappa tillsammans med andra lunch- och daglediga soltörstande. Det var gott och vi alla tre samsades om matbitarna.
Sedan begav vi oss till Kungsträdgården, maken med den stora kameran och den lilla hunden. Det gällde att passa på när sådana fotoobjekt fanns inom räckhåll. Han var inte ensam, det var fler fotografer än glassätare. Jag tillhörde ingen av kategorierna. Jag bänkade mig med min Wordfeud.
Det får bli en blomma till er alla. En bild på penséerna som börjar synas ovanför kanten på baljan. Alldeles för lite jord blev det.
Kyliga morgnar har vi men betydligt varmare fram på dagen. Igår hade vi 20 grader mitt på dagen. Alldeles för mycket påklädda besökte vi kungl huvudstaden. Några ärenden skulle uträttas. Maken skulle besöka en fotoaffär för något objektivtjosaninköp och jag, jag skulle komplettera min garderob med en clutch.
Blind höna hittar också ett korn. Jag har fått lära mig att det inte längre heter liten aftonväska, det heter clutch. Det blev varken det ena eller det andra men en trevlig dag hade vi.
Vi köpte lunchmat och satte oss i solen på Konserthusets trappa tillsammans med andra lunch- och daglediga soltörstande. Det var gott och vi alla tre samsades om matbitarna.
Sedan begav vi oss till Kungsträdgården, maken med den stora kameran och den lilla hunden. Det gällde att passa på när sådana fotoobjekt fanns inom räckhåll. Han var inte ensam, det var fler fotografer än glassätare. Jag tillhörde ingen av kategorierna. Jag bänkade mig med min Wordfeud.
lördag 28 april 2012
Men vad?
Skulle skriva ett nytt inlägg men det kom av sig när jag kollade sidvisningarna. Snart 10.000. Det ska vi fira!
Du som är den som prickar in den magiska siffran, ge dig till känna så ska vi se vad vi kan hitta på!
Du som är den som prickar in den magiska siffran, ge dig till känna så ska vi se vad vi kan hitta på!
onsdag 25 april 2012
Det är kvinnorna
jag främst minns från min resa. Eller rättare sagt kanske det är dom satt djupast avtryck.
Som kollektiv är det nog alla de som, för mig på ett oförklarligt sätt, kunde leva och fungera i sina svarta heltäckande kläder med endast ögonen synliga. Fungera i värmen, vid matbordet, med barn i och utanför magen. Beundrans- men inte avundsvärt med mitt sätt att se. I Malaysia är Islam statsreligion och det var främst här jag såg kvinnor med dessa heltäckande kläder och i övrigt var det den för oss vanligare sjalen som gällde.
Jag minns den kvinnliga tjänstemannen på Monorailstationen som iförd uniform på fullaste allvar och med bibehållen värdighet undervisade oss hur vi skulle kunna nyttja toaletterna med "eastern style" när vi tvekade att gå in. "Gör bara så här" sa hon och hukade sig med benen brett isär. Vi tackade för demonstrationen och hon återgick till de ordinarie sysslorna.
Jag minns naturligtvis Mimi, entreprenören, med sina fantastiska pannkakor och sitt stora intresse för och nyfikenhet på omvärlden. Henne vill jag träffa igen.
Minns också skepparens assistent, kvinnan som, sin klädsel till trots, med stor smidighet assisterade, skötte mobiltelefonen med en hand och öste båten med den andra.
Systrarna som skötte ruljangsen på ön. Av ägarfamiljens tolv syskon var sex kvinnor. Det var tre av dessa kvinnor som basade över både restaurang och resorten, de skötte alla bokningar och ekonomin. Vänliga och affärsmässiga på samma gång, kundorienterade duktiga på engelska.
Minnesvärd var också den tålmodiga kvinnan vid frukostarna på hotellet i Kuala Lumpur. Mitt emot sin datorarbetande man satt hon där och pillade in frukosten under den del av slöjan som dolde munnen. Lyfte elegant på munlappen för varje bit allt medan mannen jobbade vidare. Jag tror att han var i damunderklädesbranschen. Så måste det vara. Bild efter bild med damer i små underkläder dök upp på hans skärm.
Min sista minnesvärda kvinna under denna resa delade flygplanssäte med mig. Jag satt ytterst och hon till höger om mig. Det var en indisk kvinna som via Amsterdam skulle vidare till Aberdeen. Att hon fastnat i mitt minne beror på att hon var avundsvärt lottad vad gäller blåskapacitet. Under den 12 timmar långa flygningen satt hon helt stilla på sin plats insvept i en vacker sjal över sin sarong. Hon åt och drack av det som bjöds och däremellan var hon i ett närmast katatoniskt tillstånd. Inte en rörelse kunde jag förnimma förrän det var dags att landa, då åkte en gigantisk sminkväska fram och stora förvandlingsnumret började. Såg henne i Amsterdam på flygplatsen och det enda jag funderade på var om hon hade....ja, ni förstår.
Nu står Blåsippor ute i backarna, Tussilagon håller på ta farväl och Vitsippan har vi siktat på flera ställen. Nu väntar Gullviva och Liljekonvalj. Den svenska våren och försommaren är förunderligt hoppingivande.
Här och nu slutar mina reseberättelser men jag hoppas naturligtvis att jag ska ha möjlighet till nya resor framöver. Stänger resebutiken för denna gång med en sista bild från äventyret.
Som kollektiv är det nog alla de som, för mig på ett oförklarligt sätt, kunde leva och fungera i sina svarta heltäckande kläder med endast ögonen synliga. Fungera i värmen, vid matbordet, med barn i och utanför magen. Beundrans- men inte avundsvärt med mitt sätt att se. I Malaysia är Islam statsreligion och det var främst här jag såg kvinnor med dessa heltäckande kläder och i övrigt var det den för oss vanligare sjalen som gällde.
Jag minns den kvinnliga tjänstemannen på Monorailstationen som iförd uniform på fullaste allvar och med bibehållen värdighet undervisade oss hur vi skulle kunna nyttja toaletterna med "eastern style" när vi tvekade att gå in. "Gör bara så här" sa hon och hukade sig med benen brett isär. Vi tackade för demonstrationen och hon återgick till de ordinarie sysslorna.
Jag minns naturligtvis Mimi, entreprenören, med sina fantastiska pannkakor och sitt stora intresse för och nyfikenhet på omvärlden. Henne vill jag träffa igen.
Minns också skepparens assistent, kvinnan som, sin klädsel till trots, med stor smidighet assisterade, skötte mobiltelefonen med en hand och öste båten med den andra.
Systrarna som skötte ruljangsen på ön. Av ägarfamiljens tolv syskon var sex kvinnor. Det var tre av dessa kvinnor som basade över både restaurang och resorten, de skötte alla bokningar och ekonomin. Vänliga och affärsmässiga på samma gång, kundorienterade duktiga på engelska.
Minnesvärd var också den tålmodiga kvinnan vid frukostarna på hotellet i Kuala Lumpur. Mitt emot sin datorarbetande man satt hon där och pillade in frukosten under den del av slöjan som dolde munnen. Lyfte elegant på munlappen för varje bit allt medan mannen jobbade vidare. Jag tror att han var i damunderklädesbranschen. Så måste det vara. Bild efter bild med damer i små underkläder dök upp på hans skärm.
Min sista minnesvärda kvinna under denna resa delade flygplanssäte med mig. Jag satt ytterst och hon till höger om mig. Det var en indisk kvinna som via Amsterdam skulle vidare till Aberdeen. Att hon fastnat i mitt minne beror på att hon var avundsvärt lottad vad gäller blåskapacitet. Under den 12 timmar långa flygningen satt hon helt stilla på sin plats insvept i en vacker sjal över sin sarong. Hon åt och drack av det som bjöds och däremellan var hon i ett närmast katatoniskt tillstånd. Inte en rörelse kunde jag förnimma förrän det var dags att landa, då åkte en gigantisk sminkväska fram och stora förvandlingsnumret började. Såg henne i Amsterdam på flygplatsen och det enda jag funderade på var om hon hade....ja, ni förstår.
Nu står Blåsippor ute i backarna, Tussilagon håller på ta farväl och Vitsippan har vi siktat på flera ställen. Nu väntar Gullviva och Liljekonvalj. Den svenska våren och försommaren är förunderligt hoppingivande.
Här och nu slutar mina reseberättelser men jag hoppas naturligtvis att jag ska ha möjlighet till nya resor framöver. Stänger resebutiken för denna gång med en sista bild från äventyret.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)