onsdag 25 april 2012

Det är kvinnorna

jag främst minns från min resa. Eller rättare sagt kanske det är dom satt djupast avtryck.
Som kollektiv är det nog alla de som,  för mig på ett oförklarligt sätt,  kunde leva och fungera i sina svarta heltäckande kläder med endast ögonen synliga. Fungera i värmen, vid matbordet, med barn i och utanför magen. Beundrans- men inte avundsvärt med mitt sätt att se. I Malaysia är Islam statsreligion och det var främst här jag såg kvinnor med dessa heltäckande kläder och i övrigt var det den för oss vanligare sjalen som gällde.

Jag minns den kvinnliga tjänstemannen på Monorailstationen som iförd uniform på fullaste allvar och med bibehållen värdighet undervisade oss hur vi skulle kunna nyttja toaletterna med "eastern style" när vi tvekade att gå in. "Gör bara så här" sa hon och hukade sig med benen brett isär. Vi tackade för demonstrationen och hon återgick till de ordinarie sysslorna.

Jag minns naturligtvis Mimi, entreprenören, med sina fantastiska pannkakor och sitt stora intresse för och nyfikenhet på omvärlden. Henne vill jag träffa igen.

Minns också skepparens assistent, kvinnan som, sin klädsel till trots, med stor smidighet assisterade, skötte mobiltelefonen med en hand och öste båten med den andra.

Systrarna som skötte ruljangsen på ön. Av ägarfamiljens tolv syskon var sex kvinnor. Det var tre av dessa kvinnor som basade över både restaurang och resorten, de skötte alla bokningar och ekonomin. Vänliga och affärsmässiga på samma gång, kundorienterade duktiga på engelska.

Minnesvärd var också den tålmodiga kvinnan vid frukostarna på hotellet i Kuala Lumpur. Mitt emot sin datorarbetande man satt hon där och pillade in frukosten under den del av slöjan som dolde munnen. Lyfte elegant på munlappen för varje bit allt medan mannen jobbade vidare. Jag tror att han var i damunderklädesbranschen. Så måste det vara. Bild efter bild med damer i små underkläder dök upp på hans skärm.

Min sista minnesvärda kvinna under denna resa delade flygplanssäte med mig. Jag satt ytterst och hon till höger om mig. Det var en indisk kvinna som via Amsterdam skulle vidare till Aberdeen. Att hon fastnat i mitt minne beror på att hon var avundsvärt lottad vad gäller blåskapacitet. Under den 12 timmar långa flygningen satt hon helt stilla på sin plats insvept i en vacker sjal över sin sarong. Hon åt och drack av det som bjöds och däremellan var hon i ett närmast katatoniskt tillstånd. Inte en rörelse kunde jag förnimma förrän det var dags att landa, då åkte en gigantisk sminkväska fram och stora förvandlingsnumret började. Såg henne i Amsterdam på flygplatsen och det enda jag funderade på var om hon hade....ja, ni förstår.

Nu står Blåsippor ute i backarna, Tussilagon håller på ta farväl och Vitsippan har vi siktat på flera ställen. Nu väntar Gullviva och Liljekonvalj. Den svenska våren och försommaren är förunderligt hoppingivande.
Här och nu slutar mina reseberättelser men jag hoppas naturligtvis att jag ska ha möjlighet till nya resor framöver. Stänger resebutiken  för denna gång med en sista bild från äventyret.
                                                                                                                                                                  




11 kommentarer:

  1. Det var väl det vi redan visste att det är kvinnan bakom allt.....:-)

    Ang den indiska kvinnans förvandling som minns jag en historia som min syster berättat. Hon, min syster alltså, hade varit utomlands någonstans. De var på väg hem. På planet satt en väldigt sminkad, upphottad kvinna med bar hur både här och där. Så landade de på Arlanda och syrran ser den här kvinnan gå in på en toalett. Syrran satt kvar och får efter ett tag se en mycket proper, korrekt kvinna kliva ut från toaletten. Det var förmodligen så att hon var lite lössläppt utomlands och var tvungen att komma hem i korrekt styling till kära maken.....:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ganska kul det där med förvandling. Jag minns när vi tonårsflickor träffades i källaren och sminkade oss innan vi gick på stan för våra ovetande föräldrar.

      Radera
  2. Kan din flyväninna haft inbyggd plastbehållare.....va praktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du må tro att jag undrade vad hon hade under sarongen.

      Radera
  3. Tack för dina fina reseskildringar, jag har följt dig.
    Du skriver om kvinnor du mött och visst är iakttagelser eller möten med människor en stor del av behållningen vid resor. Jag ryste när jag läste om kvinnan du iakttog vid frukosten - vilket liv. Kanske var hon nöjd med sin lott, hon har uppfostrats i den andan.
    Det är en trist och tråkig dag. Jag gick fram och åter till sjukgymnasten, det tog cirka 45 minuter. När jag kom hem kom regnet och jag har tittat på inspelade tv-program - rätt mysigt.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut att det är människorna och mötena som bidrar till upplevelsen.
      Jag har läst hos dig och förstått att du haft och har en tuff period på olika sätt. Hoppas du i alla fall får bukt med din fysiska smärta.

      Radera
  4. Det sägs ju som uttryck att "kvinnor kan" och det verkar de kunna över hela jorden. Tråkigt nog finns det ju många delar av jorden som tillåter kvinnorna att ta plats. Vilken fin vinkling du gjorde innan gardinen drogs ner. Måste var en enorm kontrast att komma hem till Sverige efter din resa.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lisbeth för dina berömmande ord. Visst är det en stor kontrast men å andra sidan är det ju så att så fort man stiger innanför dörrarna till hemmet återgår man ju i sin gamla roll.
      Kram och trevlig helg.

      Radera
  5. Intressant läsning!!!
    Blir så beklämd över dessa kvinnor som är männens ägodelar och tvingas befinna sig under en massa tygsjok så fort de är utanför hemmets väggar. Rädsla för att någon ska se den vackra kvinnan och röva bort henne? Hur vore det att mannen såg till att vara trevlig och kärleksfull mot sin hustru så skulle risken att hon försvinner minimeras.... Usch vad jag blir upprörd!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns mycket att säga om fenomenet kvinnlig klädsel. Jag tänker ibland att kvinnan är ett offer, oavsett om hon klär på sig på detta sätt, eller klär av sig som hos oss. Det finns all anledning att uppröras.

      Radera