Sommarlov.........

det har vi nu. Så skönt för ung som gammal. Jag har ju förmånen att få njuta mitt livs sommarlov och just nu tillsammans med barnbarnen under några veckor. Först tillsammans med dotterns barn och sedan åker jag till Sundsvall för att få umgås med sonens två lintottar. Mannen och hunden kommer upp och ansluter efter ett par dagar.

En regnig och ganska kylig start gav anledning till att slå ut 1500 pusselbitar på köksbordet. Vi får se hur långt vi hinner. Det är ju naturligtvis vädret som styr. Soliga och varma dagar är vi INTE inne. Nej, det är vi så klart inte.

Vi passade naturligtvis på att uppdatera frysen med kanelbullar också. Vem vill baka i värmen?
Inte vi. Då ska vi bada och spela fotboll, cykla på utflykt och leka. Så det så.

En tur till Gamla Stan var inplanerad. Vi måste se hur förberedelserna för kronprinsessans stora dag fortskred.
Ostindiefararen Götheborg fotograferades. Därinne förbereddes som bäst landshövdingarnas mottagning för de unga tu.

Själv lockades jag mer av att fotografera af Chapman. Jag vet inte om det fortfarande fungerar som vandrarhem men i början på 80-talet bodde jag där tillsammans med ett gäng glada tjejmilendeltagare. Vi hade skoj, tro inte annat, men något nervösa var vi också och trampade omkring på däck tävlingsdagens morgon. Härliga minnen!

Mycket pyssel i kyrkan. Vakter vid alla ingångar och om- och nybyggnationer för att klara säkerheten. Vi kom i samspråk med några hantverkare och det som slog mig var att alla verkade glada och inte det minsta irriterade över trängsel och störningar.

Beridna högvakten som imponerade med sin simultanförmåga. För mig hade det varit fullt tillräckligt att sitta upp på hästen. Att sedan hålla den i schack och därtill tutande i trumpet eller horn. Såväl hästar som kaskar blänkte i solen. När allt var över fick ryttarna vattenflaskor och hästarna vänliga klappar på manken.

En god lunch åt vi på Nobelmuséet. I taket vid entrén exponeras bilder på samtliga nobelpristagare, bild för bild rullas fram. Dotterdottern tittar och uttrycker " Vad många gubbar det är". Hon har ju rätt. När vi går stannar vi till hos guiden som tar sig tid att berätta. Jo, av 829 nobelpristagare totalt är fyrtioen (41) kvinnor, få se, det borde bli 4,95%. Vad gör då kvinnorna ?
Kanske nya nobelpristagare?

Sedan blev det ju vimmel i Gamla stans gränder och Ben och Jerry glass. Två strutar var hann vi med under dagen. Inte sommarlovets nyttigaste, men jäklar i min lilla låda, absolut godaste. Vi får rätta till under våra resterande gemensamma sommarlovsdagar.

Dagens rätt: Säger bara Ben och Jerrys!

Strunt är strunt,

och snus är snus
om än i gyllne dosor,
men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor -
en vacker vers som blev till grus,
en illusion som brast,
ty rosor i ett sprucket krus
kan vara utav plast.

Tage Danielsson förstås. Luringen, kluringen som trots sin tidiga bortgång hann leverera så mycket tänkvärt.

Dom raderna tänkte jag nyss på när jag var i trädgården. Kollade in bigarråskörden på körsbärsträdet. Jo, vi köpte ett körsbärsträd för ett par år sedan som ger underbara bigarråer. Nu har vi planterat Rosenhallon och på taggen står Rodgersia, som ju är något helt annat. Ska bli kul att se utvecklingen.
På bilden finns blommor, mystiskt flerfärgade, på en buske som vi hittade i Alanya. Ny för mig men någon annan kanske vet vad det är.

Dagens rätt: Håll koll. Saker och ting, och för all del även människor, är inte alltid vad de utges vara.

When in Rome, do as the Romans

just det, och nu är jag i Sverige och gör som svenskarna, tar på regnkläderna, tänder brasan och tittar på fotboll. Mer eller mindre frivilligt.

En trevlig sedvänja, och för mig helt ny, var att man på hotellet vi bodde lämnade kvar sin reselektyr. På ett par bord i lobbyn kunde man finna böcker av olika slag på svenska, norska och danska. Jag lämnade min Åsa Larsson, Till dess din vrede upphör och fick med mig första delen av romanserien Släkten, skriven av Katarina Mazetti, Blandat blod, heter den. Släkten är en historisk romanserie där man får följa en släkts öden och äventyr från vikingatid till nutid. Olika välkända författare från olika genrer kommer att överta stafettpinnen och skriva vidare. Del 2 har Karin Wahlberg skrivit och del 3 kommer att skrivas av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag kommer definitivt att följa släktens framtida öden. Jag är fast. Ohjälpligt.

Dagens rätt: Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.

En tur på Manavgatfloden

En dag ville vi gärna vika för en tur på Manavgatfloden eller som den också kallas Smaragdfloden. Ett namn som inte var svårt att förstå efter att ha sett det underbart blå vatten som tog oss fram från Manavgat och ner till Medelhavet. Resan gick i sakta mak genom ett grönskande jordbrukslandskap och här och där fiskodlingar.

Innan vi gick ombord fick vi besöka den vildare delen av floden med mäktigt brusande fall.

Vi fick också bese Manavgats moské som vaktades av denna tempelkatt.

Inte förrän vi hade klätt oss moskéfähigt, dvs dolt huvud och ben, fick vi inträde. Kläder, rena och fräscha, fanns till utlåning vid ingången. Bara fötter och helst rentvättade, grävde sig djupt ned i de mjuka mattorna. Vilken känsla!

Vi var de enda svenskarna med på vår båt. Min ytterst sociala make kom i samspråk med flera medpassagerare, bl a detta par från Ryssland. Mannen, den av de två som överhuvud taget någorlunda kunde göra sig förstådd på engelska, han heter Boris. Med teckenspråk, stapplig engelska och god vilja kunde vi erfara att han var gammal proffshockyspelare. Tumba kände han väl till och kompletterade glatt med efternamnet - Johansson. Han hade livnärt sig som sjöman i handelsflottan. Många tankar gick genom huvudet under tiden vi försökte oss på kommunikation. Tänk, hela denna generation som förleddes att tro att ryska skulle bli ett världsspråk. Vilket svek!

Här njuter vi under soltak medan båten sakta glider längs floden.

Mycket att se och studera efter vägen. Tre små sköldpaddor på en gren, en har hoppat i

nyss var de fyra.
Svalkande bris gav också god aptit. Här sitter jag och studerar fenomenet sött möter salt. Båten har tagit oss till flodmynningen och en sandremsa skiljer den söta floden från det salta Medelhavet. Ungefär som vid Grenen i Skagerack. Det är en konstig känsla.


En god lunch intogs ombord. Sjön suger som bekant och vi var rejält hungriga. Jag valde en helstekt forell och maken kyckling. Vi har våra preferenser, och njuter lika mycket. Gott, rikligt och vällagat. Sedan vidtog en odramatisk hemfärd, ny bekantskaper och nya upplevelser hade berikat dagen.

Dagens rätt: Forell gör dig mätt.

Wenn jemand eine Reise tut.....

Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen. Så sant, så sant. Det finns mycket att berätta om när man varit ute på vift.
Vi är nu hemma efter en vecka i Turkiet och närmare bestämt Alanya. Denna stad ligger på en halvö ca 14 mil sydost om Antalaya, vid foten av Taurusbergen och med Medelhavet som mäktig kuliss. Staden som nu har ca 90 tusen invånare grundades på 1200 talet runt en borg på en klippa.
Vårt hotell var centralt beläget och från vår balkong såg och framför allt hörde vi denna minaret.

Denne man fångade maken i gatuvimlet. Han gick med raska målmedvetna steg mot okänt mål. Ja inte maken, han satt med en kall öl i skuggan. Vi tyckte bägge att han liknade Youghurtburkens turk.

Och denne man med sin synnerligen välansade mustasch hittade vi på en restaurang.

Detta torn tillhör borgen och är ett omtyckt turistobjekt. På kvällen är såväl borgen som tornet upplyst och ser rätt märkligt ut där det ligger på klippbranten. Jag kom på mig flera gånger att tänka på en upplyst slalombacke. Prunkande bouganvilla var en daglig syn.

Här syns, om än dåligt får jag tillstå, rester av borgen som slingrar sig uppför kullarna.

Här har Burk-Curts kollega tagit siesta, eller kanske nödvändig intags- eller utgiftspaus.

Basarer och marknader längs gator och torg. Exklusiva gå-in affärer också för all del.
De förstnämnda varianterna dock i majoritet. Dyrt och jobbigt. Prisnivån har stigit ordentligt de senaste decennierna. Jobbigt därför att det alltid skulle förhandlas om priset. Vi prutade alltid minst 50% och ändå var vissa prylar i ungefär samma prisläge som i Sverige. Trosor och kallingar och även strumpor var ganska billigt. Maken handlade en del och då tyckte försäljarna att jag också borde köpa på mig. Jag löste problemet med att svara: I don´t use trousers. Det blev inget mer försäljningsförsök just då.
Apelsiner på träd längs strandpromenaden...

och hos frukhandlarna.

I vårt kvarter fanns otaliga små närbutiker. En dag var vi litet off road och gick in på ett hotell och frågade efter vägen till vårt hotell. Vänligt fick vi vägbeskrivningen och också en uppmaning att gå in i närbutiken mitt emot med en hälsning från kusin Hassan. Här sitter han alltså, Hassans kusin, så glad han blev!

Vårt hotell var otroligt fint, fräscht och med vänlig personal. Frukosten som bjöds passade alla smakriktningar. Gott om färsk frukt och alla dagar utom denna, när jag tagit kameran med mig, serverades jordgubbar och körsbär.

Sol och salta bad var naturligtvis en del av resan. Här har ett gammalt korsord från flygresan kommit till heders.

Vi kan nog sammanfatta vår resa som mycket trevlig och prisvärd. Vi åkte med Apollo som så många gånger tidigare och brukar då alltid bli nöjda.
Vi har nu fått se ett annat Turkiet än för 20-30 år sedan. Vi har mött många trevliga människor med massor av vänlighet och humor. Vi återvänder mer än gärna.