Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen. Så sant, så sant. Det finns mycket att berätta om när man varit ute på vift.Vi är nu hemma efter en vecka i Turkiet och närmare bestämt Alanya. Denna stad ligger på en halvö ca 14 mil sydost om Antalaya, vid foten av Taurusbergen och med Medelhavet som mäktig kuliss. Staden som nu har ca 90 tusen invånare grundades på 1200 talet runt en borg på en klippa.
Vårt hotell var centralt beläget och från vår balkong såg och framför allt hörde vi denna minaret.
Denne man fångade maken i gatuvimlet. Han gick med raska målmedvetna steg mot okänt mål. Ja inte maken, han satt med en kall öl i skuggan. Vi tyckte bägge att han liknade Youghurtburkens turk.
Och denne man med sin synnerligen välansade mustasch hittade vi på en restaurang.
Detta torn tillhör borgen och är ett omtyckt turistobjekt. På kvällen är såväl borgen som tornet upplyst och ser rätt märkligt ut där det ligger på klippbranten. Jag kom på mig flera gånger att tänka på en upplyst slalombacke. Prunkande bouganvilla var en daglig syn.
Här syns, om än dåligt får jag tillstå, rester av borgen som slingrar sig uppför kullarna.
Här har Burk-Curts kollega tagit siesta, eller kanske nödvändig intags- eller utgiftspaus.
Basarer och marknader längs gator och torg. Exklusiva gå-in affärer också för all del.De förstnämnda varianterna dock i majoritet. Dyrt och jobbigt. Prisnivån har stigit ordentligt de senaste decennierna. Jobbigt därför att det alltid skulle förhandlas om priset. Vi prutade alltid minst 50% och ändå var vissa prylar i ungefär samma prisläge som i Sverige. Trosor och kallingar och även strumpor var ganska billigt. Maken handlade en del och då tyckte försäljarna att jag också borde köpa på mig. Jag löste problemet med att svara: I don´t use trousers. Det blev inget mer försäljningsförsök just då.
Apelsiner på träd längs strandpromenaden...
och hos frukhandlarna.
I vårt kvarter fanns otaliga små närbutiker. En dag var vi litet off road och gick in på ett hotell och frågade efter vägen till vårt hotell. Vänligt fick vi vägbeskrivningen och också en uppmaning att gå in i närbutiken mitt emot med en hälsning från kusin Hassan. Här sitter han alltså, Hassans kusin, så glad han blev!
Vårt hotell var otroligt fint, fräscht och med vänlig personal. Frukosten som bjöds passade alla smakriktningar. Gott om färsk frukt och alla dagar utom denna, när jag tagit kameran med mig, serverades jordgubbar och körsbär.
Sol och salta bad var naturligtvis en del av resan. Här har ett gammalt korsord från flygresan kommit till heders.Vi kan nog sammanfatta vår resa som mycket trevlig och prisvärd. Vi åkte med Apollo som så många gånger tidigare och brukar då alltid bli nöjda.
Vi har nu fått se ett annat Turkiet än för 20-30 år sedan. Vi har mött många trevliga människor med massor av vänlighet och humor. Vi återvänder mer än gärna.
Välkommen hem och trevligt med lite kunskap om Turkiet där jag aldrig varit. Men å andra sidan ska jag till Jönköping i nästa vecka. Berättar lite om den staden när jag kommer hem.
SvaraRaderaNä vem behöver trosor i den där värmen, här har vi knappt vågat ta av oss långkallingarna.
SvaraRaderaMen jag föredrar det i alla fall, som du vet.
Kul att du är välbehållen och hemma igen.
Ni har också haft en trevlig resa ser jag, och ni har kommit välbehållna hem. Jag som vägrar flyga får hålla mig lite närmares hemorten, men maken och dottern var iväg till Turkiet i fjol våras och var nöjda med resan dom också.
SvaraRaderajag skulle snarare vilja säga 'wenn jemand eine reise macht' - nu har jag inte kollat upp riktigheten - men min intuitiva känsla för tyskan som språk får mig att reagera...
SvaraRaderaTack Åsa, det var gulligt sagt. Jag ser med spänning fram emot rapporter från Jerusalem. Smålands, alltså. Vi höll på att bosätta oss där faktiskt, men det blev tack och lov Linköping i stället. Eller kanske inte tack och lov, vad vet jag.
SvaraRaderaInger, nu är ordningen återställd. Rattmuff och långfillingar på. Det är inte dumt det heller.
SvaraRaderaCici, jag känner flera med flygovilja. Det kan kanske vara litet opraktiskt någon gång, men resor kan ju faktiskt företas på många sätt. Jag älskar bilresor i behagligt tempo och där man bara inte ser det som transportsträckor. Det finns ju så oändligt mycket att se och uppleva i vårt vackra land. Vi ska snart bege oss uppåt landet - per bil naturligtvis.
SvaraRaderaMarianne, så klart att du får och kan säga macht, jag bara citerade den tyske skalden Matthias Claudius som på 1700-talet sa så, och som jag minns från min skoltid.
SvaraRaderaja ingabritt - där ser man - jag hade oxå en känsla av att jag hade hört alternativet med 'tut' - f ö bor du i linköping? f ö har jag någon stans tror jag av ren nyfikenhet frågat dig vad du gjort yrkesmässigt efter dina var det 5 år på kontorsstolen som korrespondent tragglande med tyska språket - jag har inte sett något svar - och det kanske heller inte angår mig...
SvaraRaderaOj oj oj Marianne du ska bara veta vad min ungdomskärl....nä nä så var det ju inte....min ungdomskamrat har haft för sig under sitt långa liv. Det får hon skriva en bok om. Hon är ingen dumskalle i alla fall tvärtom.
SvaraRaderajag har nu alltså fått ett svar från åsa ö - i stället för från ingabritt - f ö kan jag meddela att jag just hittat min duden och kunnat konstatera att det stämmer till punkt och pricka - alltså även i min bok står det "wenn jemand eine reise tut - so kann er was erzählen (m claudius)" ja naturligtvis skrivs substantiv och egennamn med stor bokstav - eigentlich...) (många ggr tänkte jag dom orden när jag satt och körde spårvagn - alltid i samma återkommande spår - först prövade jag då - i mitt stilla sinne just orden - meningen med 'tut' - men jag tyckte då att det lät bättre med 'macht' och vad jag förstår är det korrekt språkligt att säga 'macht' - eine reise machen - så helt fel har jag nog inte även om han m claudius en gång använde sig av ordet 'tut' i sammanhanget - ytterligare ett 'f ö': just linköping har ett speciellt skimmer över sig för mig - då min far talade om linköping med en viss förtjusning - han föddes 1897 i koppetorp - ulrika - kisa - med alltså linköping som nämaste stad - men i ungdomen flyttade han till lidköping för att jobba...
SvaraRaderaså ska jag också svara Marianne. Nej, vi bor inte i Linköping längre. Vi bodde där under en 10-årsperiod och det är nog som Åsa beskrivit, jag har en lång och brokig yrkesbakgrund.
SvaraRaderaSå skönt att du fått klarhet i det tyska ordspråket.
jag vill bara vara så oartig så jag säger att det du svarat mig det hade du inte behövt svara - ibland är det bra utan att ha fått svar - om jag råkar säga ngt mer någonstans på någon blogg som du känner dig pliktskyldigast manad att på något sätt reagera på - helst så opersoligt som möjligt - så betackar jag mig för detta! (din väninna åsa har ju redan klargjort för mig vad för sorts person du är och jag har oxå rent intuitivt fått en aning om det...)( f ö kan jag upplysa om att jag via google förstått att du är bosatt i upsala - en stad som jag oxå - i min ungdom - har varit bosatt i...)
SvaraRadera