Härom dagen skulle jag komplettera några matvoror som jag i vanlig ordning glömt köpa. Jag minns ju alltid vad jag ska ha och behöver ingen minneslapp. Så en vända till närmsta butik var av nöden, inte den jag brukar frekventera men alltså närmaste. På dörren står ett anslag. "Bär på lös vikt". Herre min dag, hur kan dom veta det? Vem har så´n koll? Ja, att det blir allt lösare, kanske har det inte blivit mer, men definitivt lösare. Fluff, skulle det kunna kallas. Modigt stegar jag in och greppar efter mina varor och på vägen till kassan, vid en liten frysdisk hittar jag orden igen. Bär på lös vikt.
Hallon. Björnbär och Blåbär. På lös vikt.
Visst är det lite kul med dessa homonymer. Dom ställer ju till en del för den som lär sig främmande språk. Mina barnbarn har ett kortspel med just sådana ord och vi har haft mycket roligt åt vissa ord och kombinationer.
Nu till lunch med maken.
Säga vad man vill om särskrivningar, men roliga är dom och lockar till mycket skratt. Och ett gott skratt förlänger livet, så viss nytta gör dom i alla fall.
SvaraRaderaJa visst är dom ibland överraskande roliga. Hej då från en lång hårig lat mask!
SvaraRadera