fredag 29 april 2011

En gång

 En gång, för inte så länge sedan,  faktiskt bara ett par dar sedan, stod här en stor och ståtlig TV. Den var av den yngre, slimmade och och kunniga sorten. Så började den krångla, bilden blev förvrängd och påminde mig om förkänning inför ett migränanfall. För säkerhets skull tittade jag bort för att inte provoceras i onödan. Maken hittade som vanligt på råd. Han riktade ett par väl aaavvägda knytnävsslag på ovansidan och ja, det hjälpte. Åtminstone till att börja med. Sedan blev den immun mot denna åtgärd och det enda som hjälpte var att vänta i 20 minuter. Så, det blev ju till att planera sitt TV-tittande. Inte så kul i längden och inte heller så kul att veta att det kanske skulle bli värre. Nu är den inne hos il reparatore för felsökning och kanske åtgärd. TV-bänken gapar tom och den lilla frukostapparaten har fått flytta in i vardagsrummet på obestämd tid. Det är dock bröllop och andra festligheter på gång.
Lyxproblem, javisst. Men det blev litet ensamt sedan TV:n gick bort.

6 kommentarer:

  1. Synd på STOR tv:n i dag när du skulle på bröllop.

    SvaraRadera
  2. Åsagåsapigan, sådana smällar får man ta. Jag hoppas det gick bra utan mig.

    SvaraRadera
  3. Fick bassning för att jag hade för stor hatt..........

    SvaraRadera
  4. Åsa, den kan aldrig bli för stor en sådan gång.

    SvaraRadera
  5. Även om det är ett lyxproblem är det inte roligt när sakerna slutar att fungera, det är bara såå irriterande. Om vår tv slutar funka får vi så vackert vara utan för det är den enda vi har. När jag tänker efter kanske det vore skönt att slippa den ett tag.

    SvaraRadera
  6. Visst ska prylarna fungera Cici. En TV-fri period under denna årstiden skulle inte heller jag ha något emot, radioprogrammen ger mig ofta vad jag behöver. Jag har en liten bärbar som jag kan plugga in och lyssna på när jag utför tråkigare sysslor.

    SvaraRadera