Himma

Så är vi tillbaka från Skåne och tillbaka till vardagslunken. Idag saknar jag möjligheten att doftblogga. Jag hade kunnat erbjuda något för alla tror jag. Vad sägs om doften av nykokt hallonsaft, nybakat rågbröd, gurk- och melonsoppa och snart, snart kommer grilloset att söka sig in genom den öppna altandörren.

I Skåne hade vi det gott, som vanligt. Gott till kropp och själ. Släkt och vänner, gott att äta och dricka och mycket att göra och uppleva.

Detta erbjudande på en rastplats vid Gränna tilltalade oss däremot inte. Dubbelklicka så ser du texten. Vi körde vidare mot Malmö.

Ett besök på "Ribban", Ribersborgsstranden, inte för att bada men för att äta lite gott och inandas havsluft. Det är fantastiskt med denna strand i så centrala delar av Malmö. När vi bodde i trakterna, tog vi ofta kvällsmaten i cykelkorgen, en filt och något att läsa och så cyklade vi ned till stranden för ett par timmars avkoppling.

Favorit i repris.Till Katrinetorp återkommer vi gärna när vi är i Malmö. Det är Malmö stad som nu sköter detta underbara område. Ett landeri är, har jag läst mig till, en lantgård som ägdes av borgare och som användes för både rekreation och som inkomstkälla. Numera pågår sedan flera år tillbaka ett omfattande arbete med att utveckla såväl gårdarna som park och trädgård. Varje gång vi återkommer har något nytt tillkommit.  Här finns butik, restaurang och konferensenhet, ett stort rosarium, parker och köksträdgård.

 Den här ståtliga tuppen i något rostigt material som fungerade som blomkruka fick mina lystna blickar. Inte särskilt dyr men jag nöjde mig med att titta och fotografera.

Ett besök på trädgårdscaféet kändes alldeles nödvändigt. En god sallad med getost, gårdens egna gulbetor och rostade pumpakärnor smakade alldeles utsökt. Till detta ett bröd med knaprig yta av örter och flingsalt och som avslutning kaffe och glass. Jaha ja, valkarna fick sitt även denna dag.

Nu börjar det i alla fall dra ihop sig till 3 september och Tjejmilen. Nu flåsar sanningens minut i nacken och det är bara att bita ihop. Inte tror jag att så mycket kan göras bättre under den återstående tiden men det gäller att hålla igång benen. Jag måste nog ut en vända före middagen, tror jag bestämt om det inte nu är så att jag hittar på något som hindrar mig. Ibland brukar jag hitta anledningar av de mest förunderliga slagen. Om inte annat brukar jag känna efter om inte krämporna är kvar. Oftast är dom det. Men nu, nu tror jag att jag måste ut. Jag vet Åsa, jag är inte 25 längre. Jag är 25+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++