Lesson one

Maken bortrest och  kvällskissturen med Hurry blev min så klart. Märkte innan jag ens öppnat ytterdörren att något var på gång. Hurry trampade mer än vanligt på stället. På min vakt och med pannlampan på plats öppnade jag försiktigt dörren. Javisst. Något alldeles särskilt höll på ske på gräsmattan utanför dörren. Två igelkottar, den ena något större än den andra burrade snabbt (eller heter det taggade) ihop sig. Jag fick använda milt våld med kopplet för att få Hurry att göra en stor lov runt inkräktarna. En motvillig runda vidtog,  dock med acceptabelt resultat. Inte alls lika omsorgsfullt och omfattande som vanligt utan Hurry visade tydligt att hans intressen hade andra objekt. Snabbt in och H fick en godisbit och sin kvällsmedicin i köttbulle. Glömda var främlingarna på gräsmattan. Men inte av matte. Jag förskansade mig bakom glasdörren och kunde följa miraklet.
Det var ett skådespel som helt följde beskrivna rutiner i läroböckerna. Omständigt och bökigt och bitvis ganska långtråkigt. Efter en timme började jag känna tröttheten pocka på och började förbereda mig för natten. Mellan varven gick jag tillbaka till dörren för att kolla läget. Så, när jag precis bestämt mig för att nu får det sluta hur det vill för mig, då tittade jag en sista gång och minsann, något hade skett, eller kanske inte. Den större igelkotten spatserade från tomten via grusgången. Den mindre verkade böka i gräsmattan efter något ätbart.
Nedanstående text och bilden ovan är från dubbelv-ikipedia. (min dubbelv har hängt sig på ett märkligt sätt).

Parningsbeteende [redigera]

Igelkottarnas parningstid börjar redan vid slutet av april eller i maj och sträcker sig fram till augusti. Hanar vandrar långa sträckor under letandet efter en hona som är beredd till parning. Hittar hanen en hona som han antar är parningsberedd går han med stort tålamod runt honan. Är honan inte intresserad vänder hon bakkroppen med uppåtriktade taggar mot hanen. Hon slår även mot hanens huvud under flåsande och gnällande läten. Rörelserna som igelkottarna uppvisar under dessa ”strider” är så påfallande att de ibland betecknas som ”igelkottkarusell”.^[21] Dessa karuseller kan pågå flera timmar.^[22]. När en annan hane lägger sig i tvisten, utnyttjar honan oftast hanarnas rivalitet till att fly.
Trots taggarna använder igelkottar den parningsställning som är vanlig för de flesta däggdjur. Hanen bestiger honans rygg. Honan pressar under parningen kroppen mot marken och håller samtidigt taggarna tätt intill kroppen. Själva parningsleken pågår flera timmar med några vilopauser.^[23] Om hanen efteråt bestämmer sig att stanna i honans närhet blir han kort före förlossningen bortdriven med bett. Vanligare är att hanar kort efter parningen lämnar honan för att leta efter andra honor som är parningsvilliga.^[24]

Jag tycker om igelkottar. Det gör jag. Jag vet att dom kan föra ohyra med sig och att det kan överföras till hund. Jag vet. Jag vet. Men, H har fästinghalsband som lopporna skyr och H får inte komma i närheten av igelkottarna. Så, jag fortsätter att gilla.