Sedan sist

Ja vad har egentligen hänt sedan sist?

 

Den här lilla stackarn hittade jag häromdagen. Visserligen brukar ju snödropparna vara tidiga...men den här var onödigt tidig. Jag skulle tro att den får kalla fötter ganska snart. Bilden är suddig, jag vet. Min tekniska utrustning är undermålig och kunskaperna ska vi inte nämna. Jag har ju kunnat förlita mig på min IPhonekamera men nu vill inte datorn ha att göra med sådana bilder längre. Jag fortsätter att streta  på i uppförsbacken.

Dagarna går som vanligt fort, fort. Jag läser just nu Elisabet Höglunds memoarer, ganska intressant kvinnohistoria kan jag tycka. En man med Juholts mustasch kan man väl inte ta på allvar, eller? Eller en finansminister med hästsvans och örhänge? Kan man verkligen det?

När jag ändå var på bibblan fick uppföljaren till Busters öron följa med hem. Den ligger och väntar på mig. Verkar vass.

Denna bok av en prisad debutant blev årets första bok. Kanske ingen märklig historia, men språket! Vilket språk! Jag stannar upp, ideligen och känner på formuleringarna. Författaren är också mycket skicklig på att förmedla känslor i alla situationer. Ja, så tycker JAG.

Vad mer. Jo, julen är förpassad till rättmätiga platser, skåp, hyllor och lådor. Det blev inte så mycket att plocka bort i år eftersom inte mycket plockats fram.
Något som däremot plockats fram är lergrytan. Jag är periodare när de gäller den. Maten blir kanske inte så vacker att beskåda men oerhört smakrik och väldigt praktiskt att bara fylla grytan och sedan sköter den sig själv i ugnen.

 

Den här gången blev det en färsk  kyckling med citron och timjan. Till det serverade jag yoghurtsås med rivet citronskal.









Jo, sedan har jag ju besökt Moderna Museet också tillsammans med barnbarnen. Det var sluttampen på en samlingsutställning med mästare från tre sekler, Turner , Monet och Twombly. Tre konstnärer som alla var pionjärer på sin tid och som alla blev både hyllade och hånade på sin tid. Konstnärerna hade inspirerats av varandra och utställningen ville visa på hur konstnärerna kunde dela intressen, värderingar och tankar.
Både barnbarnen och jag kunde ganska snart identifiera de tre konstnärernas verk. Monet som vi främst lärt känna genom de typiska näckrosmotiven, kunde vi känna igen genom hans teknik och färger även i andra motiv.
En god lunch med en fantastisk utsikt fick avsluta besöket.
Här, just här skulle några bilder från besöket, tagna med min telefon, presenterats, men....ja som sagt ovan, grrrrrrr.