Final

Så var det dags då. Båten skulle gå vid 09.30 och det visade sig att vi först skulle åka longtail för att sedan lämpa över bagage och klättra upp i en speedboat. Dessförinnan tog vi ett varmt farväl av all personal som gjort sitt yttersta för att vi skulle ha det bra. De rara systrarna i reception och restaurang, den gulliga grabben som serverade oss och med ett stolt leende presenterade varje rätt med ordet -  Varsågod. Vi fick en påse med vatten och ett par smörgåsar med oss.
När vi kom ombord på speedbåten, vem tusan sitter inte där om inte vår Kevin Costner-kompis från hitresan. Nu skulle han till Bangkok och hans familj skulle roa sig med shopping i Hat Yai. Det skulle ju vi också göra. Shoppa alltså, men mest hägrade en måltid på Sizzlers. Där kunde vi få grillat kött eller fisk och gott vin sades det. Det skulle bli ganska gott trodde vi, med lite omväxling i dieten.

På båten ser jag att jag glömt byta skor. Dessa har jag bott i den senaste tiden, kanske hade dom vuxit fast?

 Mina Turk-Foppa kallar jag dom. Impulsköpte när vi var i Turkiet och har aldrig ångrat mig.

Återresan gick minst lika bra som hitresan. En trevlig övernattning i Hat Yai och jodå, kött och vin till middag och lite strosande i sta´n. Vid ett litet café där vi stannade för att få något drickbart stöter vi på en pensionerad hockeyspelare från Canada. Han hade bott i staden i sex år och var helt lyrisk. Ingen skatt betalade han på sitt extraknäck som lärare och allt var billigare än billigt eftersom det inte var någon turistort. Det kunde vi också märka när vi jämförde med Phuket.

Och så blev det morgon och taxi till flygplatsen och resa till KL för det sista stoppet med en övernattning och hemresa nästa natt. 

Ett fruktlöst försök att komma upp i Petronas lät inte förstöra den goda stämningen. Alla biljetter var slut före klockan 10.  I ett av tornen hade man i alla fall ett shoppingmall med restauranger och affärer, affärer och så några affärer till. Här fanns alla de exklusiva butikerna representerade, de flesta utan kunder men i en och annan kunde man skymta någon enstaka. Och hur överlever dom affärerna undrar jag då. Man kan bara gissa och jag har mina aningar. Vi strövade omkring, satt och studerade folkvimlet, åt lite och åt lite igen.

Ingen av oss ville lämna den svala miljön och trängas med folkvimlet som var värre än vanligt pga Formel 1-tävlingarna som satte oräkneliga spår.

En Banana Split är aldrig fel. Det slank ned ett antal under resan.

Så var det dags, oåterkalleligen. Den förbeställda taxin kom punktligt fvb till KLIA. Kuala Lumpur International Aeroport. Drog på smilbandet ett par gånger när jag såg skylten på olika ställen i KL.

I god tid var vi på plats och när vi checkat in gav magen signal - dags för påfyllning. Vi hade gott om tid att välja och vraka och till slut hittade vi en irländsk pub som var välbesökt. Den provar vi tyckte vi.

Då och där kom resans stora stolpskott. En kycklingpaj, blöt och helt smaklös och till ett pris som överträffade en hel dags matkonto på vår Ö. Tyvärr, maten fick bli kvar på tallriken och vi siktade in oss på Burger King mitt emot. Mätta blev vi och nu var det dags att gå ombord för hemfärd, först till Amsterdam och sedan byte till Stockholm. Kändes bra.