Shoppa eller inte shoppa

Ledsen för enahanda bloggämne  men det finns mer att berätta och det är roligt att dra sig till minnes. Dessutom ser jag ju att många är inne och läser. Kul!
För övrigt har här kommit blåsippor och citronfjärilar, det bådar gott.

Dagarna i KL gick fort. Mycket att göra, se och uppleva. Bara hotellet var ju värt sin mässa. Foajén med sin  vänliga  personal och den fantastiska marmortrappan med guldfiskdammar på vardera sidan, alla sköna, pösiga sittgrunkor att ramla ner i, för att inte tala om loungen på 38:e våningen där vi åt frukost och på eftermiddagarna serverades kall öl, vin, drinkar av olika slag och därtill små aptitretare, goda ostar och ja, precis vad man vill ha fanns där. Det var spännande att sitta där och iaktta andra gäster, grunna litet över vad som fört dem just hit, sitta och titta ut över staden en bra bit från ovan.

En dag när jag som vanligt satt och tittade ut fick jag syn på en helt vanlig fluga på andra sidan glaset. Mina tankar upptogs genast av hur den hamnat där, var det en normal höjd för den flugan och skulle den få något att äta innan den själv blev mat?

Sista dagen skulle vi i alla fall ut och kolla shoppingläget. Vi hade fått några tips på olika shoppingmall och det var bara att ta sig an projektet.

Första stället, indelat i tre sektioner, 13 våningar högt och med rulltrappor kors och tvärs hade även ett stort plan under markplanet. Vi delade upp oss och bestämde mötesplats och tid.
Där och då kom stora tröttheten över mig. Jag ville gärna få några användbara saker med mig hem till barnbarnen men det var inte helt lätt. Maken hittade snabbt vad han sökte, Canonbutiken och ett nytt objektiv.

Jag gjorde några tappra försök men mest tyckte jag om att studera folkvimlet och iaktta.
Svarta bältet får jag lämna tillbaka, det finns andra som slår mig i shopping.

Vi söker oss hemåt och tar ett kallt glas vitt vin i loungen och en god middag  med maken på Mojo lite senare för att sedan tidigt återvända till hotellet.
Vi skulle ta farväl av svåger och svägerska som måste hem och jobba. Vi lyckostar, vi hade mer av äventyr framför oss och i arla morgonstund, nåja vid 8-tiden, skulle taxin hämta oss fvb till flygplatsen och avgång till
Hat Yai

Nu skulle vi vidare till vår thailändska paradisö. Det kändes spännande att resa vidare och framför allt se om allt skulle klaffa.
Om det gjorde? Ja verkligen. I Hat Yai väntade en taxi med vårt namn på en skylt. Två timmars taxifärd till hamnen
Pak Bara. Vi hade knappt stannat bilen förrän ett par yngre män möter oss och tar våra väskor. Dessa lämpas över i en longtail båt och med  stapplande konversation försöker vi förmedla att både mat och toa skulle sitta bra.
Det pekas och visas och jo, toan finner vi snabbt men var skulle vi äta? Vi irrar runt och till slut hittar vi en liten disk med en vänlig kvinna bakom. Där ligger några godisklubbor, armband, kakor och några muggar. Bl annat. Så får vi syn på en gryta med något oidentifierbart innehåll. På förfrågan om hon kan servera oss något blir vi hänvisade till ett bord bakom ståndet och vips sitter vi med varsin tallrik kycklingsoppa framför oss. I värmen. Vi är hungriga och bestämmer oss snabbt för att med Dukoral och Guds barmhärtighet ska det gå vägen. Det var gudomligt gott, lagom salt och fräscha grönsaker, kallt vatten på flaska och ja, vi var beredda att anträda båtresan.
Spännande forts i nästa nr, så stod det i Hemmets Veckotidning som min mamma köpte när jag var barn. Så står det också här. Följ med vetja!