En liten tur

till Malmö och släkt och vänner blir det i morgon. Vi kommer att göra en snabbtur då vi har begränsade hundvaktsmöjligheter. Det ska bli kul i alla fall och rätt skönt att vara hundfri. Hurry får vara med sina dvärgschnauzertjejer och vi får göra sådant som inte hundar får göra. Hurry blir faktiskt piggare och piggare för var dag. Skönt.

Dagens rätt: Sommaren är kort

Om en tavla

I min mans föräldrahem har sedan slutet av 60-talet funnits en tavla och som nu genom arv hänger hos oss. Upphovsmannen har varit okänd för oss och ingen signatur har gått att se. En dag i våras besökte jag Moderna Muséets utställning med Evert Lundqvists verk. Jag blev helt förstummad. Det måste vara han som målat vår tavla! Samma kolorit, samma vildsinta och nästan skulpturala penseldrag. Så sattes bollen i rullning. Maken blev engagerad och vi började våra efterforskningar. Vi fick veta att konstnären hette Evert L... inte Lundqvist men Lindfors.
Det visade sig att vår konstnär, idag 83 år gammal, sedan unga år är bosatt i Lacoste i Frankrike. Han har till största delen varit verksam som skulptör och han bor och arbetar sommartid i sin ateljé på Djurö. Spännande. Hur skulle vi kunna nå honom och i bästa fall få vår tavla verifierad och signerad.

Maken skriver ett brev och skickar en bild på tavlan, våra uppgifter med bostadsort och telefonnumer. Det dröjer en tid och så plötsligt ringer mannen upp. Vi får veta vilka veckor han ska vara i Sverige i sommar och vi var så välkomna till honom med tavlan. Bingo direkt!

Så, i tisdags, på den tiden det fortfarande var tropikvarmt, då var dagen D. Vi tog med oss lite hemmakokt sylt och några kakor, tavla och hund och gav oss iväg.

Här ovan sitter konstnären med sitt alster. Missnöjd med sitt måleri som han beskriver som obesvarad kärlek, målande och målande, alltid även på baksidan, överger han måleriet till förmån för leran och skulpturerande. "Gud kommer aldrig att förlåta mig för mina tavlor, men den här är ett undantag, den har åldrats med behag" säger den vänlige mannen. Han berättar att han brukar köpa tillbaka tavlorna mot betalning i skulpturer och så bränna upp dem!!!! Men inte vår tavla. Den signerar han gärna. Dessutom får vi veta att han oftast blir förväxlad med Evert Lundqvist.


Så vill han se baksidan. Det är ett par goda vänner som plockar körsbär. Ingen av dem är längre i livet. Så får vi växla mellan sidorna, vår framsida och det vi uppfattar som baksidan. Blixtsnabbt har han beslutat att han föredrar baksidan. Den är gjord av en målare, menar han. Framsidan av en skulptör...Hmm. Glatt berättar han om en bekant som växlar sidor halvårsvis.
Ett tips kanske?

På Djurö har han ateljé och bostad sommartid. På vintern har han fem ateljéer att växla mellan.
Det här båtskrovet ligger som en installation och matchar trädgårdsslangen.

Överallt på tomten kan man hitta skulpturer av olika slag.

Ateljén har flera rum för hantverk och utställning och vittnar om en ytterst produktiv konstnär. När jag påpekar det säger han försynt: "Det är ju det enda jag kan och gör".

Skulpturer, skulpturer och skulpturer. Han kan prata om dem var och en och vi skulle nog kunna stanna någon vecka för att få klarhet i allas tillkomst.

Fler skulpturer.

Vem det här är glömde jag ta reda på.

Här en annan gruppering. Många av skulpturerna var påfallande "Giacometti-benta" och hade lätt bakåtlutning. När jag nämnde det menade konstnären att det gav en annan vy för betraktaren och så höll han en vänlig utläggning om detta. Vackert och ivrigt vältaligt och här och där kryddat med något franskt ord. Vilken upplevelse vi fick denna dag!

Som om han inte nog kunnat uttrycka sig med sin konst har han också skrivit ett antal självbiografiska böcker om sitt liv och sitt konstnärsskap. Denna bok - Koffertbåten - läser jag just nu med stor behållning. Han målar med ord. I boken "Utan returbiljett" har han skrivit om vårt träd.

Vi tar farväl efter flera timmar och lämnar en ganska trött konstnär. Han har haft en tuff tid i Sverige med många åtagande och lite praktiska bekymmer. Vi hälsas välkomna att besöka honom i Frankrike och då ska han ta med oss till den kulle där "vårt" träd, järneken, finns.

Kanske, kanhända blir det ett resmål. Vem vet?

Dagens rätt: À la France

Inhysingen

Vår inhysing under altangolvet kommer oftast ut mot kvällningen. Hurry har fått låna ut en vattenskål och får dela med sig av maten. Vi blöter upp fodret i vatten så att kotten även får vätska i den formen. Innan jag går och lägger mig brukar jag kolla om han varit i matfatet och oftast inte. På morgonen är det ju spännande värre att se. Jo, han har ätit nattamat. Så brukar det pågå, men i går eftermiddag när dottern med familj var hos oss så kom han spatserande över gräsmattan. Hurry skällde och larmade naturligtvis men kotten bara burrade upp sig. Vi misstänkte att hunger och törst hade lockat fram honom så det blev till att snabbt plocka fram mat och eftersom vätskan inte hunnit tränga in så knaprade han i sig maten och slickade upp vattnet. Allt gick i ett fasligt tempo.

Hela måltiden intogs under överinseende av Hurry och naturligtvis vi vuxna och barn. Det är ju något speciellt med igelkottarna, hörrni, visst är det?

Dagens rätt: Robin Hood rules

Någonstans......

.....i denna päls som tillhör Hurry, har det suttit ett äckligt, vidrigt litet kryp. Samtidigt som det parasiterat på Hurry har det överfört smitta, Borrelia. Det var alltså Borrelia. Igår kväll var Husse och Hurry hos veterinären från 17.30-22.00. Det var en hungrig och trött husse och en avslagen hund som kom hem. Hurry hade blivit undersökt från topp till tå, klämd och besiktigad.

Husse hade uttryckt misstanke om Borrelia men det ifrågasatte man. Det var till och med en veterinär som var av åsikten att hundar inte kunde få besvär av den typen. När sedan Hurry skulle sövas för att få sina analsäckar tömda, ringde maken hem och jag blev förtvivlad för att man inte ville testa för Borrelia. Maken tog ny fart och bad om test när Hurry ändå var sövd och då gjorde dom honom till viljes. Positivt resultat. Man kan inte säga hur länge han haft infektionen men någonstans tror jag att alla de möjliga och omöjliga diagnoser han haft sedan i våras är att hänföra till Borrelia-infektionen. Usch, det känns trist och tråkigt och kanske har han helt i onödan blivit röntgad och sövd och sövd och röntgad.
Nu ska han äta antibiotikum i 30 dagar till att börja med och vi har fått gott hopp om att han ska bli helt återställd. Vi vill ju tro det.

Dagens rätt: Trägen vinner

Och nu blir jag trött...

på datoreländet och alla blogginställningar. Hur kunde mitt inlägg hamna på sidfältet?

Absolut hund

Klockan är 11 och vi har 29,5 grader i skuggan. Hurry Hund snurrar runt i huset för att hitta svala platser, ingen svalka någonstans. Han dåsar och flåsar. Han är olycklig, väldigt olycklig faktiskt. Funderar gör vi på olika lösningar. Vattenslangen gillar han inte. Kanske linda in honom i blöta handdukar? Nej, vi får ta till storsläggan. Vi får åka på hundbadet och maxa det hela. Bad och svalka och hundumgänge. Så får det bli. Bättre kan dagen inte brukas!

Redan i bilen har Hurry fått kyla ner sig så han klarar galant att nosa och kissa sig fram på stigen ner till vattnet. Av med halsband och fästinghalsbandet och Hurry och husse går raka vägen i vattnet. Hög svansföring hos både herre och hund.

På badet är de allra flesta hundarna lösa. Dom springer i och ur vattnet, över filtar och matsäckskorgar, ruskar av sig där dom behagar. En och annan dusch får man räkna med och sällskap till maten behöver man inte sakna.

Nyanlända hundar tas emot med ett unisont skall och sedvanlig hälsningsceremoni.

Här är en som sällan sågs på land. Jag förstår honom helt och fullt. Tänk att få vistas i sitt rätta element.

Hurry har hittat en kompis och måste naturligtvis kolla läget. Det är jätteskönt här för oss som har en hund med så utpräglat handhundsbeteende och vaktande hund. Här finns inget revir att bevaka eller vakta. Han inser på en gång att det är kört.

Nej hoppsan, här är visst Golden uppe på torra land men färdriktningen är klar.

Nu flocken, nu kan vi åka hem. Jag är sval och skön och kommer att njuta lördageftermiddagen efter en skön vistelse i paradiset.

Dagens rätt: Ibland måste man bara kyla ned sig

Konstrunda

En julivecka varje år är det konstrunda på Gräsö. Då kan man åka runt ön och titta på konst och konsthantverk av skilda slag. Makens barndomskompis och gode vän Dennis Persson är en av utställarna. Det blir ett trevligt utflyktsmål att göra denna runda och besöka honom där. Här kommer färjan som ska ta oss från Öregrund över till Gräsö.

Lunch i Öregrunds hamn är alltid välsmakande. Det finns många ställen att välja på, men detta, Slupen, är vårt favvohäng.

Här ett smakprov på Dennis konst. Han målar med blandtekniker och ofta väldigt abstrakt och i mörka färger. Detta fönster blev jag ganska förtjust i. Röd prick, tyvärr.

Hans fågelskulpturer hade som tidigare år strykande åtgång. Första dagens första timmar hade han sålt alla utom två. Synd, jag skulle så gärna önskat mig en till som sällskap till min Fjonk. Här hänger ett axplock på en kalkad vägg i logen som tjänar som utställningslokal.

Alla skulpturer görs av återvunnet material. Kropparna är alltid av drivträbitar han hittar på stranden.

Fjädrar plockar han varhelst han hittar sådana.

Det här var min favorit av dom vägghängda. Han gör även fåglar som kan hänga och fågelmobiler. Alla har sina uttryck, en del är skälmska, en del är blyga, en del ser överlägsna ut. Jag gillar dom väldigt mycket.

Dagens rätt: Bättre en fågel på väggen än tio i handen.

Nio timmar i bilen

Nio timmar behövde vi för att åter beträda uppländsk mark. Då åkte vi Skellefteå-Uppsala med endast intags- och utsläppspauser. Några bilder från Staaan blev det endast i makens kamera och den är för tillfället ur bruk, eller inte kameran, utan datorn, makens. Ni hänger med va?
Bildbevis från veckan med lintottarna kan jag i alla fall presentera. Här Legobygge på en av husets byggplatser. Inalles tre liknande kunde vi växla mellan.

Golfkurs med entusiastiska deltagare, mer eller mindre koncentrerade. Varmt? Jodå.

Här svalka. Få se, hur ska flytetyget sitta. Provar så här. Yngsta totten busar till det.

Det gör även stortotten. Trots värmen i luften är det gott med badlakansmumifiering.

Till badet cyklar tottarna och farmor fick ta apostlahästarna. Nerför backen till cykelbanan måste man leda cykeln när man är liten. Tråkigt och onödigt i lintottevärld. Tänk bara vilken fart man skulle kunna få!

Denna trotjänare står i tottefamiljens fönster i öster och håller på att blomma ihjäl sig. Pssss, lova att inte berätta, men jag kollade i ett obevakat ögonblick om det var en fejk. Nej, livsens levande.

Dagens rätt: Borta bra men att komma hem är också bra

I lintotteland

Inga bilder kan jag leverera. Tog inte med anslutningskablar men skriva kan jag, för datorn är med.
Intensiva dagar får jag via mina personliga tränare, de två lintottebröderna. De har blivit äldre och därmed ännu mer uthålliga och nattrutinerna har senarelagts. Farmor har också blivit äldre men med motsatt effekt. What? Hur blev det så?
Dagarna är varma, varma och nätterna likaså. Därtill ljusa och sömnmönstret blir rubbat. Morgnarna känns som efter en transatlantisk flygtur, men efter ett par glas vatten och lintottekramar välkomnar jag dagen.
Vi badar i den närbelägna sjön, spelar golf och cyklar. Äter jordgubbar och glass och bygger lego och när föräldrarna dyker upp, dyker farmor ner....i en bok eller joggingskorna.

Dagens rätt: Dansa min docka medan du är unger.......

Rosendals trädgård

En dag. En dag varje sommar vill jag besöka Rosendals Trädgård och dess café på Kungl Djurgården. Trädgården för alla blommor och caféet, naturligtvis för den lekamliga spisen. Gudagott. Idag blev det en härlig sallad med blandat grönt, kyckling, quinoa och saftigt surdegsbröd. Morotskaka och kaffe därtill. Ja, det ingår liksom. Inte i priset, men i paketet av smakupplevelse.

Vinrankor väntar på frukt och skörd. Man får inte plocka hur som helst. Får vi veta.

En av mina favoriter. Paradisbusken. Den kan tydligen bli hur stor som helst. Vet inte om jag vill det. Mina nyplanterade buskar vill jag nog ha litet mindre men blommorna älskar jag. Litet av Linnea på buske.

I Rosenträdgården fanns två ex av denna rödgula prunkande buske. Svag, nästan obefintlig doft men de övriga doftade desto mer. Denna konkurrerade med sin färg.

Odlingar, odlingar och odlingar så långt ögat nådde. Vattenanläggningen gick för högtryck.

Denna märkliga rosa vallmo fångade mitt synnerliga intresse. En rosalila variant med blomstart i dagarna. Talade med en parkarbetare som inte kunde säga så mycket om just denna variant. Jag var välkommen att plocka frökapslar litet senare. Banne mig om jag inte ska ta en tur senare. Den var helt fantastisk men om sanningen ska fram var den en del av helheten. Silvergrå växter tillsammans med svartröda borstnejlikor kompletterade bilden. Dekorativt.

Dagens rätt: Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill

Nu går det undan

Full fart bland flytetygen i poolen. Just another day in Paradise. Varmt, varmt men svalka inom räckhåll. Minns min barndoms plaskdamm. Etthundrabarn med minst två fötter var trängdes i minsta plaskdammen på Nordanå. Det var lycka då. Vi samsades gott, åtminstone vad jag minns. När det sedan var dags för mina barn att besöka plaskdammen, då var det inte lika trångt, åtminstone vad jag minns. Nu delar mina barnbarn på egen pool. Det blir lika mycket under vatten som ovan ytan. -Det gäller att ha koll. Idag skulle Mormor njuta badfåtöljen men....helt plötsligt plumsade hon i. Ridå och glada skratt.

Nu blommar det och blommar det. Pionerna, dagsländorna, så underbara men kortlivade. Njut!

Här vaktar jag. Åkerbärsplantorna hos dottern har fått kungligt besök.

Vill du ha lite blåbär Mormor? Vissst vill mormor det. Den lilla tösen behöver bara gå ut genom dörren så finns blåbärsriset där. En underbar tomt med allt som behövs för att njuta och må bra, det har dottern med familj.

Varså god. En söt liten skål med nyplockade blåbär. Är inte detta sommar, så säg?

Dagens rätt: Delad glädje är dubbel glädje.

Den bästa dagen.....

Den bästa dagen är en dag av törst tänker jag ibland under dessa varma dagar som vi begåvats med.
Jag vet att många plågas av värme och kanske inte har möjlighet att undkomma den, men för oss andra som har tillgång till svalka i olika former och har möjlighet att söka skugga, vi njuter i alla dess former.
En dag under sommarlovet plockar vi jordgubbar att äta på plats, att äta vid hemkomsten och att ha till sylt till vinterns pannkakor. Ett roligt slit tycker barnbarnen och jag.

En varm och skön dag skulle maken på uppdrag till Norrtälje och då passade vi på att följa med för att se oss omkring. En trevlig stadskärna med små roliga butiker mötte oss, bl a denna som vi inte kunde motstå. En hundstaty med texten Välkommen gjorde det extra trevligt. Hurry är ju inte alltid inbjuden i butikssammanhang. En trevlig pratstund med prylaffärens ägare fick vi också. Behöver jag nämna att det fanns ett visst hundintresse hos ägarparet?


Den mätta dagen är inte heller fel. Efter en lunch på uteserveringen Landkrabban, besökte vi Utsiktsberget. Påfyllning av vätskeförråd och glass kändes alldeles nödvändigt efter de många trapporna upp. Hurry gjorde sitt för att tala om att han fanns till så när vi kom upp däckade han under bordet.


Vi fick njuta av en fantastisk utsikt över land och vatten denna sköna utflyktsdag. Så ringde maken och snipp, snapp, snut, så var utflyktsdagen slut.

Apropå mättnad och törst. Hörde på radion att vid långvarig värme är törsten större problem än tillgång på mat för våra taggiga vänner. Denne har i alla fall mat. En kopparödla håller just på att försvinna i tarmsystemet hos Iggy.

Dagens rätt: På en mätt mage sitter ett glatt huvud.