följer ännu hetare dagar. Vi sitter ute på vår altan till midnatt och njuter. Ryssvärmen har drabbat oss. Fönster och dörrar på vid gavel för genomluftning av huset. 32 grader ute idag. Värmen ger dålig sömnkvalitet men snart är ishavsvindarna här och då får jag väl klaga över det. I natt när sömnen vänt mig ryggen låg jag och räknade adresser. Andra kanske räknar får men jag räknade mina bostadsadresser som vuxen och utflyttad från föräldrahemmet. 20 adresser och då har jag inte tagit med studentrum och inneboendedito.Inte illa eller illa? Tja, det finns flera sidor av det mesta. Varje flytt har varit föranledd av något behov och inneburit förväntningar och förhoppningar. Ibland har de infriats och ibland inte. Jag har bott från Malmberget i norr till Malmö i söder, lärt mig hitta i olika städer och upplevt olika miljöer. Träffat nya vänner och bekantskaper, stiftat bekantskap med nya ord och dialekter, seder och bruk. Positivt? Ja, det tycker jag. Sedan kan jag känna att det hade varit roligt att vara kvar i sin hemstad och följa alla gamla skolkamrater och barndomsvänner genom livet. Nu blev det inte så och jag tror jag är nöjd ändå....eller, jag är nöjd.
Nu är dom tre. Igelkottarna. En liten färsking har anslutit sig till de övriga. Släktkonstellationen är jag inte kvinna att reda ut. Den lilla äter med samma glupande aptit som de stora och Hurry har ytterligare en att skälla på.Dagens rätt: I natt smidde jag tusen planer. I morse gjorde jag som vanligt.
Mina vakenstunder vissa nätter resulterar ofta i listor jag skriver ner. Jag har alltid papper och penna i sängbordslådan, lätt tillgängliga. då blir det lättare att lägga tankarna som mal och mal åt sidan, jag liksom tömmer hjärnan, och kan somna om lättare.
SvaraRaderaJag, som vuxit upp i Stockholms förorter, och lämnade föräldrarhemmet då det tog 10 år att komma längst fram i bostadskön, har hunnit bo på ganska många platser också, 11 närmare bestämt, oräknat de platser man hamnade på som sommarbarn.
Det finns nog inte många av våra klasskamrater kvar i barndomsstaden Skellefte tror jag!
SvaraRaderaGillar du fortfarande att ha Igelkottarna runt huset????
SvaraRaderaDom där loppdjuren, men söta är dom! Vänta du bara till Hurry börjar kli sig..... badning i sabadillättiga med jämna mellanrum! Gnetterna sitter som klistrade på hundhåren!
SvaraRaderaMina erfarenheter av ett ständigt kringflyttande är mestadels negativa.
SvaraRaderaVi flyttade omkring mycket när jag växte upp. Visst var det spännande att komma till nya platser, men man fick ju lämna sina kompisar, och skaffa nya.
Det jobbigaste av allt, var att ständigt börja i en ny skola, en ny klass, och det var ju inte alltid det passade in så att man fick börja vid terminstarten.
Ofta kom man till den nya klassen mitt i terminen, och det var inte alla gånger den klassen befann sig på samma ställe i utbildningen, som den klass man kom ifrån.
Trygghet för barnen innebar förr att de hade mat och kläder på sig, och tak över huvudet, nu är det ju annorlunda, tack o lov.
Men många barn far trots det illa i Det svenska välfärdssamhället.
Ja, Cici, bostadsköerna gjorde nog att många tvingades ändra sina boendeplaner. Minns med fasa de första året på gymnasiet 13 mil hemifrån. Jag bodde tillsammans med 6 andra flickor i ett stort rum. Min säng stod under en stor palm. All ledig tid ägnades åt att jaga eget rum.
SvaraRaderaInger! Det är igelkottarna som gillar oss. Det trodde jag du förstått vid det här laget.
SvaraRaderaÅsa, visst är det troligen så att inte många av våra klass- och skolkamrater är kvar i Skellefte. Det är tanken på att kunna följas åt och se varandra på livets väg, som tilltalar mig. Jag gläder mig i alla fall åt att du, jag och Kicki har följe, uppför och nerför vägen.
SvaraRaderaInte ska vi ha några loppor förresten. Så nära kommer vi inte kottarna.
Conny! Att flytta som barn och uppleva ständiga uppbrott och nya skolor tror jag är väldigt påfrestande. Att vid något enstaka tillfälle göra det är däremot en annan sak. Varken jag eller mina barn har haft sådana erfarenheter. Mitt flyttande har främst varit innan jag fått barn och efter mina barns utflyttning. Någon gång har vi flyttat till annat boende men på samma ort och då har det ju inte påverkat vare sig skolgång eller kamratliv. Jag kan verkligen känna för de arma barn som av olika skäl måste göra ständiga uppbrott och dessutom kanske uppleva förändringar i familjebilden.
SvaraRadera