Det är andra tider nu

Idag börjar sommarlovet för många barn. Efterlängtat för dom allra flesta barn och ett pusslande och förhandlande för många föräldrar som vill att barnen ska få ut så mycket som möjligt av ledigheten. Föräldrar som minns sina egna sommarlov, förhoppningsvis med en positiv känsla och som vill att deras barn ska få det minst lika bra och helst bättre.

Så blir vi i den behagliga värmen, bland alla glada, sjungande sommarbarn, jordgubbstårtor och examenspresenter påminda om att mer än vart tionde barn lever i fattigdom. Barnfattigdom benämns det även om vår folkhälsominister Maria Larsson tycker att det adekvata sättet att uttrycka tillståndet bör vara - barn till fattiga föräldrar. Jag säger som ungdomarna - spela roll? Det är ju bara fråga om semantik.

Fattigdom och fattig, inte känns det så sommarlovsaktigt och muntert. Fattigdom över huvud taget passar bäst på litet avstånd, i tidningar och på TV och framför allt inte just nu. Inte blir man heller ljusare i sinnet av att skynda förbi alla gatumusikanter med vemodiga dragspelsackord. Tiggare på knä med utsträckta händer börjar bli en inte ovanlig syn. Jag påminns om bilderna i min kristendomsbok i småskolan. Så svårt det är att förhålla sig till det hela. Men vi överför i alla fall en hjälpande slant varje månad och stoppar i bössor allt som oftast. Det borde väl räcka. Nej det känns inte så. Så svårt. Vilka ska man ge till? Till alla som ber om en slant, till alla som spelar, till alla hjälporganisationer? Så svårt. Om jag blundar finns problemet inte. Jag skyndar förbi med mina fulla påsar och kassar.

Har dom sig själva att skylla? Vilka är människorna och hur känner dom sig? Ensamstående kvinnor med barn som inte kan få det som dom inte fick. Idag när det personliga inte längre är politiskt känner dom sig som misslyckade föräldrar, mödrar? Svårt.

Det är andra tider nu, kanske inte sa jag till mina föräldrar, men tänkte,  när dom försökte övertyga mig om vilket välstånd jag levde i. Pappa som hittade en 25-öring och gav till farmor för att dryga ut matkassan. Mamma som trollade med knäna för att vi skulle vara välklädda och mätta.
Det är andra tider nu, sa kanske mina barn, borde i alla fall sagt. För det är ju så det är. Positionerna flyttas fram, utvecklingen fortskrider och basbehoven ser materiellt annorlunda ut.

Jag brukar fråga mina barnbarn om vad dom tycker och tänker. Om jag frågar om vad som varit roligast eller bäst med helg, semester eller ledighet, svarar de nästan undantagslöst att det varit att vara tillsammans med familjen. Det roliga och uppskattade relateras oftast till en gemenskap. Det känns bra och jag blir glad. Så tänker jag att fredagsmyset tillsammans med något TV-program och något att äta,  verkligen har ett värde som inte ska underskattas.
Jag får sätta punkt här, mina tankar drar iväg med mig och här kan jag ju inte bli sittande.

Dagens rätt: Jordgubbstårta, måste det bara bli.