Denna dag, den varmaste av varma var flera ärenden inbokade som krävde stadsresa. Trevliga och mindre trevliga men nödvändiga.
Maken lämnade huset i arla morgonstund fvb till Arlanda och när jag vaknade vid 8-tiden hade jag en god natt bakom mig. Sovit gott, inte ont någonstans och beredd att möta dagen. Kollade köksbordet och där låg morgontidningarna. Jippie, det måste innebära att Hurry Hund var rastad. Vilken lycka! Det var bara att tillreda litet frukost och sätta sig i morgonsolen. En hel timme skulle det få ta hade jag räknat ut. Läste bägge avisorna ganska grundligt och sedan vidtog tvagning och så´nt. Nu väntade det stora tålamodsprovet. Hurry skulle ju vara ensam ganska många timmar (kanske 3-4) och det är han inte van vid. Han är nästan aldrig ensam. Så, jag ville ju att han skulle vara ordentligt rastad. Här begår jag en stor miss. Jag går ut med honom i sandaler med bara fötter och han vill ju springa i skogen som han är van. Jag trippade så gott jag kunde på stigen mellan stock och sten och när han kissat en hel del hade tiden också runnit iväg och jag var tvungen inse att det kanske inte var nödvändigt med nummer två. Det kanske redan var avklarat? Precis då, då kommer de tydliga tecknen som åtminstone alla hundägare känner igen. Minsann, resultat och beröm. Det här kommer att bli en bra dag. Ja, det kände jag på mig. Så mycket som hade okrånglat. När jag fem minuter senare lämnar huset ser jag att Hurrys fn största hatobjekt, grannens schäferhona, tillsammans med sin matte söker sig in mot "Hurrys revir". Även detta klarade vi, liten marginal, men i alla fall. Det måste bli en bra dag.
Nu är nästan alla ärenden avklarade, jag har införskaffat lax och jordgubbar till middag och hunden som haft ett drygt jourpass njuter välförtjänt vila. Jag ska fortsätta läsandet tror jag. Vattna och vattna, det får jag vänta med tills det blir litet svalare.
Apropå vatten. Hann med ett par bilder från Upppsalas vattenhål, Fyrisån. Vid fint väder befolkas åkanterna av unga som gamla. Man läser, har picknick, fikar, spelar spel och umgås. Nu var jag ute ganska tidigt så det fanns fortfarande ledig yta. Hade gärna slagit mig ned med en bok om inte den svarta, lurviga väntade på mig. Ja hunden alltså.
Okrångliga dagar är sällsynta, något att suga på. Vi är också lite larviga med att lämna hundarna ensamma några längre stunder, även om jag innerst inne tror att dom inte märker om det är två eller fyra timmar det handlar om.
SvaraRaderaSandaler är inte att rekommendera vid hundrastning, något jag säger till mig själv varje gång jag glömt bort mig.
"Okrångliga" ett härligt ord som många reagerar på om man andvänder. Men nu ska vi iväg med husvagnen om nå´n timme till Trondheim......med hopp om en okrånglig resa. Skön sommar kram från Åsa Gåsa Pigan.
SvaraRaderaCici, det där med att lämna hundar är en märklig grej. Hundarna är ju här och nu-varelser och jag tror inte heller att dom märker av en timme mer eller mindre om dom bara fått sitt innan de blivit lämnade. I vår familj har vi litet skilda uppfattningar i ämnet.
SvaraRaderaÅsa,det är klart att resan ska okrångla. Trevlig resa och så ses vi snart.
SvaraRadera