Kanske en bild?!

I morgon blir det premiär med stort P. Kära dottern och jag har hyrt plats på ett loppis. Varken hon eller jag har tidigare haft någon dragning åt det hållet men nu ska vi göra ett försök att bli av med prylarna, undvarorna. Letar i gömmorna och det mesta kan man ju va utan, åtminstone nästan. Kollar garderoberna. En del har krympt, en del är hjälplöst out of fashion men en del godingar vill jag spara till dotterdottern. Jag tror hon är en sådan som kommer att gilla mormors kläder, t ex den här blusen. Historien ska hon också få.
En regnig dag i början på 90-talet boendes i Malmös centrala delar, shoppingstråket utanför dörren. Sugen på en promenad tog jag på mig stövlar och en regnkappa och vandrade ut på sta´n. Strövade omkring och tittade i skyltfönster på vägen. Hoppsan, fina butiken skyltade med blusar och det var ju precis vad jag behövde, ville ha en goding till mina nya jeans. Traskade in och möts av snorkmadam som på min förfrågan hänvisade till ett rea-ställ. Ja inte mig emot, reafynd gillar jag men inte attityden. På pin kiv bad jag att få titta på de blusar som låg ihopvikta bakom glas i ett skåp och luktade dyyyyyrt. Jag anade en suck när hon plockade fram ett par stycken och lade framför mig. Jag tittade och på jäkelskap valde jag den dyraste, svindyra med österikisk spets, frågade efter provrum och stövlade (ha ha ha) in. Den satt som gjuten, jag gick ut och sa
"Jag tar den". Fiollådan eller fågelholken eller vad tusan hon liknade, expedierade fortfarande med hakan på magen, jag betalade och klev ut ur affären någon veckolön fattigare. Men....värt varenda krona och blusen, den har jag alltid älskat. Den ska jag spara.

Dagens rätt: Ett tomt huvud är lätt att bära högt