tisdag 31 maj 2011

Nytt inlägg

Jo, nu har jag fått inlägg i mina skor så att nu ska ontet hållas i schack. Känns bra så här långt och jag har tom kunnat ta en liten löprunda för att känna mig för. Det gick bra och jag känner m g mycket glad och tacksam.

Har lärt mig ett och annat av den ofrivilliga träningspausen. Det jag inte lärt av egen kraft har andra talat om för mig. Så nu vet jag. Jag är inte 25 år längre. Jag ska lyssna på min kropp. Jag ska vara noga när jag väljer skor. Ja, det sistnämnda har jag redan tagit tag i. Har idag gallrat ut skor jag aldrig, ALDRIG mer kommer att använda. Nu ska dom förpassas till vinden för att ev återanvändas av någon när det blir vintagestatus på dojorna. Smala, trubbiga, höga och låga. Har jag haft dom skorna på fötterna? Måste anstränga mig för att minnas. Det känns skönt med  denna gallring som kommer att få sin fortsättning, som det känns.

HÄR skulle en bild placeras var det tänkt. En bild som visar den förskräckliga skosamlingen. Den är kanske så avskräckande så att den censureras av Blogger. Trots otaliga försök vägrar datorskrället publicera. "Avvisad av servern" lyder beskedet.Nu ger jag upp. Jag har försökt allt vill jag lova och försöken har ackompanjerats av ramsor och det var inte på bolibompadialekt vill jag tillägga. Nu ska jag lugna ner mig.

Nu sticker jag på lunchdate till Sigtuna. Snackmys med Åsa över en stor räkmacka, det är grejer det.

tisdag 24 maj 2011

Stora tystnaden

Nu har tystnaden intagit Laggahemmet. Lintotten är tillbaka hos föräldrar och storebror. Pappan hämtade honom i går eftermiddag och det sista han förmedlade var att han alls inte längtade hem. Hade jag utvecklat frågan hade jag säkert fått veta mera. Naturligtvis blev det mysigt att komma hem till familjen igen men jag tror också att det varit litet speciellt att få vara ensam om all uppmärksamhet och omtanke.

Men nu är det tyst och vi fick roa oss med vad som erbjöds vid frukostbordet i morse. Den sorgliga dokusåpan om vår monark bl a. Den blir bara mer och mer eländig med alla nya turer. Ja, så var det Bob Dylans 70-årsfirande. Tänk att bli såååååå gammal! När klockan var halv tio var alla morgonsysslor avklarade och jag tog en sväng till gymet för att testa min fot. Det kändes faktiskt helt OK så jag när en liten förhoppning att jag kanske kanske kan börja springa igen. Först måste i alla fall konditionen och styrkan tillbaka.
Jag känner mig i alla fall tillfreds med utvecklingen och väldigt varm om hjärtat när jag minns veckan som gått.
Tänk så mycket glädje och energi de små förmedlar.

I fredags blev det heldag på Skansen. 40 min med tåg är ju bara det en upplevelse och kräver naturligtvis matsäck.

Mellan allt spring mellan djurhagar och hägn, glass och pannkakor blev det ett par åkturer med slänggungskarusellen.


De lustiga och orädda lemurerna återvände vi till innan vi tog spårvagnen till Centralen. Vi hann med en hel del men mycket fanns kvar att göra. Det kändes bra att få dröja kvar vid det som fångade intresset och Skansen, ja den finns ju kvar för nya besök.

torsdag 19 maj 2011

Ont om tid

Barnbarnsbesök medger inte mycket av bloggtid. Det finns så mycket som är viktigare. Jag njuter hela dagen och när kvällen är kommen och godnattsagan läst, ja då är farmor också trött. Det blir skön och vederkvickande sömn.

 Hinner i alla fall med att göra några gymnastiska övningar för mina stela leder.

Dagens rätt: Master your body before your body masters you.

fredag 13 maj 2011

Det rullar på

Inte springa, inte jympa och framför allt inte zumba. Men cykla kan jag göra. Nu är penicillinkuren avslutad och foten ganska OK. Så då tar jag mig en cykeltur på byn. Min trogna gamla Skeppshult tar mig runt och jag noterar glupskt allt vad som hänt omkring mig. Kabbelekan blommar längs Storåns kanter.

Lunchmaten är på plats. Måste bara förse mig med handskar. Dom är inte så gulliga som dom ser ut.

Slånbärsbuskarna står i blom. Hoppas på bättre skörd än de senaste åren. Vet inte riktigt varför de attraktiva bären uteblivit de senaste åren. Saften blir gudomlig och likören, ja den ..... Ni förstår säkert själva.
Här samsas blommande hägg och slån med en försiktig rönnblomning i vardande. Det går åt helskotta för snabbt i år med all blomning.
En skön cykeltur har jag fått och jag rullar hem nöjd och glad. Nu ska jag bara stretcha de ovana cykelmusklerna.

Så där ja, nu känns det bättre. Trevlig helg till alla där  ute.

måndag 9 maj 2011

Uppåt

Idag är det uppåt igen. Dyster helg med ont och elände börjar vända. Det här kommer att bli min vecka känner jag. Har planer. Har ringt en massa samtal, fixat och donat. Ontet i foten ska förklaras och förhoppningsvis behandlas. Ska köpa nya solbrillor igen när jag är klar hos frissan. Jo, det är förbrukningsvara här. Sedan hasta hem till make och hund. Nej, inte hasta förstås. Köra lagenligt och avstressat.
Ja, sedan ska jag fundera litet över nästa vecka då jag får finbesök. Åker upp till Sundsvall på söndag och vänder med ett kärt resesällskap. Skall leasa yngsta lintotten en vecka. Jag längtar så.Vi ska golfa, bada och kanske baka. Så ska han också få umgås med sina stora idoler, kusinerna. Jag tror att han också längtar.

Sommar igen. Bitrafik i fruktträden. Ser lovande ut inför sommarens bigarråskörd i alla fall.


Första gullvivorna har också siktats. Dom gör mig så glad i sinnet.

 Nu hoppas jag ni får en riktigt bra vecka.

fredag 6 maj 2011

Bra och dålig repris

Hjärtbergenian blommar vänligt och tålmodigt. Aprilvärmen satte fart på blomningen och dom verkar inte tveka trots att temperaturen har krupit nedåt ganska rejält. Det är ett välkommet vårtecken på tomten.

Mindre välkommet, ja så in i pip pip ovälkommet snarare,  är odjuren som lämnat sina spår hos  Hurry Hund. Akut veterinärbesök för drygt en vecka sedan med bekanta symptom. Idag har vi fått preliminärsvar. Japp, borrelia och för säkerhets skull i år även ehrlichios. Dessbättre kommer antibiotikan att bita på bägge typerna av smitta. Så tröttsamt men mest för Hurry. Vi har gjort vad vi kunnat för att förebygga med fästinghalsband och regelbunden genomsökning av pälsen men de små rackarna har ju så goda möjligheter att gömma sig i lurvet. Nu blir det till att köpa mera köttbullar för att kamouflera medicinen. Lyllos Hurry,  för köttbullarna alltså.

tisdag 3 maj 2011

Lesson one

Maken bortrest och  kvällskissturen med Hurry blev min så klart. Märkte innan jag ens öppnat ytterdörren att något var på gång. Hurry trampade mer än vanligt på stället. På min vakt och med pannlampan på plats öppnade jag försiktigt dörren. Javisst. Något alldeles särskilt höll på ske på gräsmattan utanför dörren. Två igelkottar, den ena något större än den andra burrade snabbt (eller heter det taggade) ihop sig. Jag fick använda milt våld med kopplet för att få Hurry att göra en stor lov runt inkräktarna. En motvillig runda vidtog,  dock med acceptabelt resultat. Inte alls lika omsorgsfullt och omfattande som vanligt utan Hurry visade tydligt att hans intressen hade andra objekt. Snabbt in och H fick en godisbit och sin kvällsmedicin i köttbulle. Glömda var främlingarna på gräsmattan. Men inte av matte. Jag förskansade mig bakom glasdörren och kunde följa miraklet.
Det var ett skådespel som helt följde beskrivna rutiner i läroböckerna. Omständigt och bökigt och bitvis ganska långtråkigt. Efter en timme började jag känna tröttheten pocka på och började förbereda mig för natten. Mellan varven gick jag tillbaka till dörren för att kolla läget. Så, när jag precis bestämt mig för att nu får det sluta hur det vill för mig, då tittade jag en sista gång och minsann, något hade skett, eller kanske inte. Den större igelkotten spatserade från tomten via grusgången. Den mindre verkade böka i gräsmattan efter något ätbart.
Nedanstående text och bilden ovan är från dubbelv-ikipedia. (min dubbelv har hängt sig på ett märkligt sätt).

Parningsbeteende [redigera]

Igelkottarnas parningstid börjar redan vid slutet av april eller i maj och sträcker sig fram till augusti. Hanar vandrar långa sträckor under letandet efter en hona som är beredd till parning. Hittar hanen en hona som han antar är parningsberedd går han med stort tålamod runt honan. Är honan inte intresserad vänder hon bakkroppen med uppåtriktade taggar mot hanen. Hon slår även mot hanens huvud under flåsande och gnällande läten. Rörelserna som igelkottarna uppvisar under dessa ”strider” är så påfallande att de ibland betecknas som ”igelkottkarusell”.[21] Dessa karuseller kan pågå flera timmar.[22]. När en annan hane lägger sig i tvisten, utnyttjar honan oftast hanarnas rivalitet till att fly.
Trots taggarna använder igelkottar den parningsställning som är vanlig för de flesta däggdjur. Hanen bestiger honans rygg. Honan pressar under parningen kroppen mot marken och håller samtidigt taggarna tätt intill kroppen. Själva parningsleken pågår flera timmar med några vilopauser.[23] Om hanen efteråt bestämmer sig att stanna i honans närhet blir han kort före förlossningen bortdriven med bett. Vanligare är att hanar kort efter parningen lämnar honan för att leta efter andra honor som är parningsvilliga.[24]

Jag tycker om igelkottar. Det gör jag. Jag vet att dom kan föra ohyra med sig och att det kan överföras till hund. Jag vet. Jag vet. Men, H har fästinghalsband som lopporna skyr och H får inte komma i närheten av igelkottarna. Så, jag fortsätter att gilla.