tisdag 31 augusti 2010

So long cowboys

Hösten är här, obeveklig och oåterkallelig. Absolut höst. Igelkottarna har dragit sig tillbaka och nu är det min tur. Jag stänger dörren om mig och sätter mig och väntar på vår. Dörrarna medger turligt nog att jag kan kika litet både ovanför och under.
Gott folk, sköt om er i mörkret och kylan. So long!

måndag 30 augusti 2010

Mittåt

Jag tar tillbaka det där med att sandalernas tid har passerat. Jag har blivit lycklig ägare av dessa makalöst sköna och funktionella dojs. Det är en utveckling av MBT-skorna och som bygger på samma prinicip. Man rullar sig fram på fotsulan som masaiindianerna. Dessa har ett bättre stöd för hålfoten och nu ska här rullas, hej och hå.

Hemkomna från Malmö och Köpenhamn kunde jag konstatera sandalfötter i majoritet. Själv hade jag knött in mina fötter i boots, hur klokt var det? Idag har jag ont i ryggen efter att ha suttit i fotgömmande ställningar. Nu är det läge för rullande sandaler.

Dagens rätt; Se på dina skor - andra gör det.

fredag 27 augusti 2010

Ännu några timmar....

Ännu återstår några timmar av terra firma innan vi är uppe ovan molnen. En del ska klaras av innan det är dax. Sista löparrundan innan Tjejmilen är just avklarad. Det som inte är gjort hittills låter sig inte göras. Nu ska jag vila mig i form. Hurry har långrastats inför pensionatvistelse hos dottern med familj. I samband med hundpromenaden tog jag en sväng och kollade svampbeståndet. Har inte börjat min plockarsäsong ännu. Violgubben har kommit på plats, litet försiktigt har han anlänt och den sedvanliga häxringen är formerad. Får litet dåligt samvete. Lovade min granne att anmäla fyndet till Artportalen förra året. I år får det bli av.

Flera riktigt fina Kungschampinjoner hittade jag också. Just denna är väl litet för stor för den som gillar champinjoner.

Undersidan brun och hatten litet gulnande. Just de gulnande arterna av champinjoner, Kungschampinjon och Snöbollschampinjon hamnar inte längre i min korg pga av deras förmåga att anrika kadmium. Skogschampinjoner däremot, mums och plums ner i korgen.
Mina barnbarn tycker att det är roligt att följa med på svamputflykter. De är ivriga plockare och tycker att det är roligt att lära. Jag får passa mig så jag inte i min iver tar död på intresset. Till att börja med har jag försökt lära dem att undvika vita svampar med vita skivor och bruna svampar med bruna skivor. Nu är det ju som med engelska grammatiken massor med undantag men det är en bra tumregel.

torsdag 26 augusti 2010

I det blå

I morgon bär det av till Malmö igen, denna gång i luften. Vi flyger till Köpenhamn och därifrån tåg till Malmö, smidigt och enkelt. Förr var det båten som gällde när man skulle över sundet, det gick bra det också och faktiskt var det till och med trevligt.

Vi har haft några konstiga dagar väderleksmässigt. Varmt och soligt och så lika snabbt regn och låga temperaturer. Jag har i alla fall blivit dystert medveten om att nu är det snart dax att hoppa ur sandalerna. Tråkigt, mycket tråkigt. Sandaler är för mig själva sinnebilden för sommar och lätta tankar.
Jag försöker och försöker och jag skulle verkligen vilja kunna åtminstone ana en viss framgång när det gäller att förlika mig med hösten. Inte. Jag är fullvärdig medlem i HHK, HöstHatarKlubben.

Jamen, den höga klara, krispiga luften, de vackra färgerna. Jo, jag hör invändningarna. Bara nonsens. Höstfärgerna är ju naturens svanesång, ett bevis på att de kommer att gå i graven, ramla till marken och bli mull. Karlfeldts röda kastrull var bara för han behövde rimord på stå lull och nyodlings gull. Tror jag i alla fall.

Jag påminns denna årstid ofta om min mammas höstovilja.
Jag hör hennes röst uttrycka sin vanmakt över årstidens oåterkalleliga intåg och jag hör även min egen röst....rationell och effektiv snärta till med...Den vår de svage kallar höst...... Tänd vackra ljus och köp något gott att äta och tänk på alla vackra höstblommor och och och.....! Inte den minsta tanke på att det var höstens symbolik hon ville prata om. Nej då, mitt i livet som jag då befann mig i, jobb, barn, skola, hem släkt och vänner och högsta speed. Inte fanns tid för sådan reflektion. Men nu finns den tiden men inte min mamma och chansen har jag försuttit. Nu får jag jobba med mina höstkänslor.

Denna, inpå kroppen krypande höstkänsla tvingade mig in till stan för att hitta sandalersättningar. Jag ska i alla fall inte frysa om fötterna och till min lycka hittade jag två par, helt kompatibla med mina fötter. Gott det.

TV-tablåerna ger också litet försmak på hösten. Kanske läge att krypa upp i soffhörnan med nötter och ngt gott att dricka. Kanske det.

måndag 23 augusti 2010

Dränggråtens dag

I helgen besökte vi Dränggråtens dag. Odlarföreningen i ett av kommunens bostadsområden har tagit det namnet efter en äng som kallades Dränggråten därför att den var synnerligen svårslagen pga alla stenar och liarna behövde ständigt slipas. Dränggråt och klagansrop.
Nu skulle föreningen visa på olika möjligheter att ta tillvara odlarmödor och överskott.
Innan programmet började gick vi runt och njöt av sensommarprakten. Solrosor var uppenbarligen populära. Nästan alla lotter hade solrosor av varierande storlek.

Dagen var varm och Hurry säger aldrig nej tack till vatten under en kran. Det smakar dubbelt så bra verkar han tycka.

Så var det dags. Denne man och hobbyodlare från Stockholm berättade för oss hur man enkelt bygger en Stuka. Han hade tidigare tillgång till en stor vinterkällare men då den möjligheten försvann stod han där med sin skörd och visste inte vad han skulle göra av den, ge bort, låta den förfaras eller? Han påminde sig då om begreppet Stuka genom en avlägsen finlandssläkting. Som den thermofysiker han är så satte han sig grundligt in i fenomenet och har sedan flera år tillbaka kommit på ett sätt att ha "färska" gönsaker fram till vårkanten. Enkelt beskrivit så rustar man sig med ett antal förvaringslådor av plast med tätslutande lock, jordsäckar för nästa års behov, torvmull och sand, hö och bladspill.

Rödbetor (eller vitbetor som han slog ett slag för), potatis, morötter, kålrötter osv för ett par veckors behov blandas. Varje rotsak kollas igenom så att det inte finns något angrepp eller skada som kan fördärva hela lådan. Grönsakerna får inte tvättas för då försvinner den naturliga skyddande hinnan.

Torvmull och sand blandas väl och sedan placeras grönsakerna i lager på lager med sandblandningen mellan.

Därefter placerar man lådorna direkt på trädgårdsslandets jord, med jordsäckarna som isolering och hö och blast runt omkring och ovanpå. Det viktiga var att placera på ett sådant sätt att lådorna var lätta att komma åt när snö och is slog till. Någon hade provat med en presenning ovanpå stukan och då var det viktigt att ha en lättillgänglig "ingång".
Jag vet inte om jag ska prova mig på denna förvaring. Just nu är det inte aktuellt med min fyra kvadrat odling, men det vore kul att prova. Det är ju framför allt smaken av färska grönsaker och färsk potatis som är den stora vinsten.

Sedan fick vi en demonstration av en helt mekanisk fruktpress, stabil och lätt att rengöra samt en torkapparat. Provsmakning också naturligtvis. Jordärtskockor med lite chilipulver var inte dumt. Palsternackor och äpplen slank också ned. Mannen slog också ett slag för ett postorderföretag Nima, där alla nödvändiga ting kunde inhandlas. Hade aldrig hört talas om Nima tidigare men det hade många runt omkring mig som nickade igenkännande.

Så till sist fick vi en liten inblick i hur man kunde mjölksyra grönsaker. Mannen som demonstrerade var helt autodidakt. Han hade fått ett krus av sin svärmor när han fyllde jämna år och kände sig tvingad till att använda det. Därför började han söka på nätet efter kunskap och så småningom kom han igång. Det lät ju litet vanskligt med processen och mycket kunde gå fel så oönskade bakterier tog över och allt gick i stöpet. Nja, jag köper nog min surkål på burk.

Dagens rätt: Hellre Stuka än stukad

onsdag 18 augusti 2010

Äntligen...

Äntligen regn. Jag tycker om regn, jag tycker om vatten. Jag är fisk, född i fiskarnas tecken. Jag tycker om fisk och skaldjur. Jag har simhud mellan tårna. Nej, skoja bara. Det har jag inte.
Vi har haft det alldeles för torrt för att det ska vara nyttigt. Ingen svamp och dammiga växter. Nu regnar det och det känns bra. Jag vill inte ha höstregn och rusk. Jag vill naturligtvis inte det. Det ska vara sommarregn under någon dag och helst natt och sedan ska det vara sommar igen.
Regnmolnet har jag hittat på Google.

Denna bild är däremot min egen. Den är från en snorkelutflykt i Thailand. Jag fick verkligen smak för och lust till snorkling. Vilket liv som döljer sig under vattnet! Massor av bilder tog vi och någonstans i min lilla platta dator finns dom, märkligt att dom ryms. Jag borde ta mig an och sortera förstår jag. Tiden vill liksom inte räcka till. Inte nu i alla fall. Nu ska jag passa på och ta ett joggingpass och sedan ska jag sätta mig ned och pilla bort klisterlapparna på frukten jag köpt. Vem sitter och klistrar dit dom? Och varför? Bra svar, någon?

Dagens rätt: Som fisken i vattnet

tisdag 17 augusti 2010

Uppskattad

Ja, så får jag åter bevis på mitt värde. Det står helt klart att min grupp, pensionärerna, har en avgörande betydelse för vårt lands framtid och/eller brist på framtid. Jädrar så betydelsefull man har blivit.

Jag är återigen målgrupp. De bägge politiska blocken lovar samma ljusnande framtid, någon hundring mer i månaden.
Jag har inte varit målgrupp nu på ett tag. Vid tidpunkten för pensionering då, då minsann var jag målgrupp. Det haglade erbjudanden. Ålandskryssning mitt i veckan, ät så mycket du vill och spela bingo med andra glada pensionärer. Ta med din hjärtevän.
Friskis och Svettis vardagmorgnar 9-10. Du som pensionär är ju uppe redan kl 5 så vad passar väl bättre än ett baspass kl 9.
Hemmets Journal med virkbilaga och korsordsdito fick jag möjlighet att prenumerera på för nästan ingenting.
En provsändning av diskreta trosskydd för den läckande blåsan var ett annat värdefullt erbjudande. Kosttillskott och förstoringsglas att montera vid broderiet skulle jag också passa på att köpa medan jag hade krafterna i behåll. Nu var det som sagt länge sedan. För ett halvår fick jag erbjudande om en prenumeration på Kvällsstunden. En tidning jag inte visste fanns. Visste du? Kvällsstunden, jo jag tackar. Målgruppen tackar menar jag.

Nu finns nästan alla mina jordgubbar på burk. Det kommer garanterat att uppskattas av många pannkaks-lovers. Gott till filmjölken också.

Sedan tar jag tillfället i akt och undrar med denna allvetande församling. Vad heter busken denna kvist suttit på. Jag har sett den i skogen nära vårt hus. Busken ser litet klen ut men är ett par m hög. Möjligen kan det vara något förvildat. Bären är ganska smaklösa och nästan transparanta. Lutar mest åt att det är någon kulturväxt som blivit förvildad. Hjälp mig gott folk!

Dagens rätt: Gräddtårta och dragspel, för det tycker du väl om?

lördag 14 augusti 2010

Heta nätter

följer ännu hetare dagar. Vi sitter ute på vår altan till midnatt och njuter. Ryssvärmen har drabbat oss. Fönster och dörrar på vid gavel för genomluftning av huset. 32 grader ute idag. Värmen ger dålig sömnkvalitet men snart är ishavsvindarna här och då får jag väl klaga över det. I natt när sömnen vänt mig ryggen låg jag och räknade adresser. Andra kanske räknar får men jag räknade mina bostadsadresser som vuxen och utflyttad från föräldrahemmet. 20 adresser och då har jag inte tagit med studentrum och inneboendedito.
Inte illa eller illa? Tja, det finns flera sidor av det mesta. Varje flytt har varit föranledd av något behov och inneburit förväntningar och förhoppningar. Ibland har de infriats och ibland inte. Jag har bott från Malmberget i norr till Malmö i söder, lärt mig hitta i olika städer och upplevt olika miljöer. Träffat nya vänner och bekantskaper, stiftat bekantskap med nya ord och dialekter, seder och bruk. Positivt? Ja, det tycker jag. Sedan kan jag känna att det hade varit roligt att vara kvar i sin hemstad och följa alla gamla skolkamrater och barndomsvänner genom livet. Nu blev det inte så och jag tror jag är nöjd ändå....eller, jag är nöjd.


Nu är dom tre. Igelkottarna. En liten färsking har anslutit sig till de övriga. Släktkonstellationen är jag inte kvinna att reda ut. Den lilla äter med samma glupande aptit som de stora och Hurry har ytterligare en att skälla på.

Dagens rätt: I natt smidde jag tusen planer. I morse gjorde jag som vanligt.

måndag 9 augusti 2010

Måndag igen

Välkomnar en ny vecka, frisk, utsövd, mätt och belåten. Vad ska hända idag? undrar jag inom mig. Några små inplanerade aktiviteter förstås, det är jag det. Kan inte påminna mig att jag någonsin inte vetat vad jag ska ta mig till. Trivs med litet struktur, sedan kan det ju gå åt skogen ibland men då vet jag i alla fall vad som gått åt skogen. Hänger ni med. Bra, anade nästan det.

Långfrukost med morgontidningar och TV och innan jag visste ordet av hade jag hamnat i ett program där jag fick lära känna mannen med USA:s fulaste fötter och ägaren av världens längsta öronhår. Så bra.
Så var planen att mannen skulle skjutsa mig fram på byn så att jag kunde springa hem. Ca 7 km. Men här sket det sig. Innan vi var framme fick vi som i ett trollslag ett skyfall som sedan gav eko i etern. Enköping och Uppsala omnämndes som rena katastrofområdena. Jag åkte med mannen tillbaka och stack iväg till gymmet och sprang på löpbandet i stället. Flexibel kände jag mig och nöjd när det var klart.

Sedan blev det syltkok och dagens småplock. Nu väntar svampskogen i det fina vädret. Jo, det blev fint efter ett par timmars strilande.
Skogen väntar på mig och där trivs jag. Tänker alltid att det är mitt rätta element.

Men, sedan när jag är vid havet, ja, då tänker jag att det är där jag hör hemma. Jag kan inte välja men helt säkert är jag inte någon stadsbo, åtminstone inte för mer än någon vecka i taget. Eller kanske är jag det? Staan är i alla fall inte dum.

Dagens rätt: Du som tycker att dagarna går och livet flyr. Tag dig samman och gör något onyttigt!

lördag 7 augusti 2010

Veckan som gått

En skön, variationsrik och avkopplande vecka i hemmets hägn, det är vad vi haft på Solhem. Hurry the dog, ja han har blivit så pigg så vi nästan lyckas glömma att han varit annorlunda. Han pockar på lek och uppmärksamhet, trakasserar grannarna och tigger godsaker. Ja, kort sagt, han är tillbaka på banan. Bilden ovan kanske motsäger det hela, men har man inte rätt att gäspa litet på morgonkulan i väntan på husse som ska ta sig upp ur sängvärmen? Just det.

Tillökning i matfatet har vi fått. Helt plötsligt ser vi dubbelt och får utöka ransonen och Hurry får skälla dubbelt så mycket på inkräktarna.


Bråda dagar i skördetid. De första exemplaren av Stolt fjällskivling har siktats på tomten och smörsopparna lyser i gräset bakom huset. Trestjärning omelett på G. Våra röda vinbär har fåglarna mumsat upp men de svarta finns i mängd och ska plockas, de lever på övertid vid det här laget. Idag tog jag jag en blåbärspromenad och kom hem med 6 liter som snabbt, nåja, kanske inte så snabbt, rensades med den här brickan. Välsignade mojäng. Nu ligger bären i frysen, förutom dom som blev till en god smulpaj med pumpafrön. Och pajen, ja den har vi matat valkarna med.

Bråda dagar blir det också för att hämta igen sommarens lättja på träningsfronten. Det är bara en månad kvar till Tjejmilen så nu gäller det att ligga i, eller rättare sagt på, vägarna. Jag gör nog som jag brukar, börjar om - på måndag!

Dagens rätt: I morgon är en annan dag

måndag 2 augusti 2010

Tillbaka

Nu är vi tillbaka från vår skånetripp. Malmö med omgivningar har verkligen mycket att erbjuda för alla sinnen. Nationaldrycken har här nere sin speciella smak tycker jag. Har länge misstänkt att det mörkrostade kaffet är en nödvändighet för att dölja en dålig smak på vattnet. Kaffet blir gott i alla fall.
Detta gamla och vackra träd kan man hitta i parken mitt emot Malmö Stadsteater. Det är alltid lika välklippt.

Långt borta och nära. I Smygehuk får man reda på var man avståndsmässigt befinner sig i förhållande till olika metropoler

och man kan avnjuta en sillamacka med dryck på en av flera uteserveringar. Mums, säger jag bara.

Halvvägs upp i Turning Torso kan man njuta av denna utsikt

eller denna stolthet, Öresundsbron.

I ett växthus vid en av många vattenhål, Katrinetorp, hittade jag detta vackra stilleben. Ett gäng lerkrukor, vackert åldrade och i skön harmoni.

Tar man en tur med kanalbåten Rundan, får man bese många av Malmös kända byggnader. Börshuset, Turning Torso, flera kyrkor och Malmös fängelse för lösaktiga kvinnor. Sådana finns inte längre i Malmö. Kvinnofängelser alltså.

Intressanta möten gör man också i kanalerna. En del trampar sig fram och andra simmar.

Hemma väntade oss en glad hund som bara blir piggare och piggare. Vi har också hunnit med ett trevligt kalas och ätit årets första kräftor. Det var troligen snarare fjolårets. Inte särskilt goda, hårt skal och rätt smaklösa. Maken fick muntra upp tilldragelsen och med lyckat resultat. Snart får vi prova årets.

Dagens rätt: Den som väntar på något gott....

Dagens rätt:

söndag 25 juli 2010

En liten tur

till Malmö och släkt och vänner blir det i morgon. Vi kommer att göra en snabbtur då vi har begränsade hundvaktsmöjligheter. Det ska bli kul i alla fall och rätt skönt att vara hundfri. Hurry får vara med sina dvärgschnauzertjejer och vi får göra sådant som inte hundar får göra. Hurry blir faktiskt piggare och piggare för var dag. Skönt.

Dagens rätt: Sommaren är kort

lördag 24 juli 2010

Om en tavla

I min mans föräldrahem har sedan slutet av 60-talet funnits en tavla och som nu genom arv hänger hos oss. Upphovsmannen har varit okänd för oss och ingen signatur har gått att se. En dag i våras besökte jag Moderna Muséets utställning med Evert Lundqvists verk. Jag blev helt förstummad. Det måste vara han som målat vår tavla! Samma kolorit, samma vildsinta och nästan skulpturala penseldrag. Så sattes bollen i rullning. Maken blev engagerad och vi började våra efterforskningar. Vi fick veta att konstnären hette Evert L... inte Lundqvist men Lindfors.
Det visade sig att vår konstnär, idag 83 år gammal, sedan unga år är bosatt i Lacoste i Frankrike. Han har till största delen varit verksam som skulptör och han bor och arbetar sommartid i sin ateljé på Djurö. Spännande. Hur skulle vi kunna nå honom och i bästa fall få vår tavla verifierad och signerad.

Maken skriver ett brev och skickar en bild på tavlan, våra uppgifter med bostadsort och telefonnumer. Det dröjer en tid och så plötsligt ringer mannen upp. Vi får veta vilka veckor han ska vara i Sverige i sommar och vi var så välkomna till honom med tavlan. Bingo direkt!

Så, i tisdags, på den tiden det fortfarande var tropikvarmt, då var dagen D. Vi tog med oss lite hemmakokt sylt och några kakor, tavla och hund och gav oss iväg.

Här ovan sitter konstnären med sitt alster. Missnöjd med sitt måleri som han beskriver som obesvarad kärlek, målande och målande, alltid även på baksidan, överger han måleriet till förmån för leran och skulpturerande. "Gud kommer aldrig att förlåta mig för mina tavlor, men den här är ett undantag, den har åldrats med behag" säger den vänlige mannen. Han berättar att han brukar köpa tillbaka tavlorna mot betalning i skulpturer och så bränna upp dem!!!! Men inte vår tavla. Den signerar han gärna. Dessutom får vi veta att han oftast blir förväxlad med Evert Lundqvist.


Så vill han se baksidan. Det är ett par goda vänner som plockar körsbär. Ingen av dem är längre i livet. Så får vi växla mellan sidorna, vår framsida och det vi uppfattar som baksidan. Blixtsnabbt har han beslutat att han föredrar baksidan. Den är gjord av en målare, menar han. Framsidan av en skulptör...Hmm. Glatt berättar han om en bekant som växlar sidor halvårsvis.
Ett tips kanske?

På Djurö har han ateljé och bostad sommartid. På vintern har han fem ateljéer att växla mellan.
Det här båtskrovet ligger som en installation och matchar trädgårdsslangen.

Överallt på tomten kan man hitta skulpturer av olika slag.

Ateljén har flera rum för hantverk och utställning och vittnar om en ytterst produktiv konstnär. När jag påpekar det säger han försynt: "Det är ju det enda jag kan och gör".

Skulpturer, skulpturer och skulpturer. Han kan prata om dem var och en och vi skulle nog kunna stanna någon vecka för att få klarhet i allas tillkomst.

Fler skulpturer.

Vem det här är glömde jag ta reda på.

Här en annan gruppering. Många av skulpturerna var påfallande "Giacometti-benta" och hade lätt bakåtlutning. När jag nämnde det menade konstnären att det gav en annan vy för betraktaren och så höll han en vänlig utläggning om detta. Vackert och ivrigt vältaligt och här och där kryddat med något franskt ord. Vilken upplevelse vi fick denna dag!

Som om han inte nog kunnat uttrycka sig med sin konst har han också skrivit ett antal självbiografiska böcker om sitt liv och sitt konstnärsskap. Denna bok - Koffertbåten - läser jag just nu med stor behållning. Han målar med ord. I boken "Utan returbiljett" har han skrivit om vårt träd.

Vi tar farväl efter flera timmar och lämnar en ganska trött konstnär. Han har haft en tuff tid i Sverige med många åtagande och lite praktiska bekymmer. Vi hälsas välkomna att besöka honom i Frankrike och då ska han ta med oss till den kulle där "vårt" träd, järneken, finns.

Kanske, kanhända blir det ett resmål. Vem vet?

Dagens rätt: À la France

torsdag 22 juli 2010

Inhysingen

Vår inhysing under altangolvet kommer oftast ut mot kvällningen. Hurry har fått låna ut en vattenskål och får dela med sig av maten. Vi blöter upp fodret i vatten så att kotten även får vätska i den formen. Innan jag går och lägger mig brukar jag kolla om han varit i matfatet och oftast inte. På morgonen är det ju spännande värre att se. Jo, han har ätit nattamat. Så brukar det pågå, men i går eftermiddag när dottern med familj var hos oss så kom han spatserande över gräsmattan. Hurry skällde och larmade naturligtvis men kotten bara burrade upp sig. Vi misstänkte att hunger och törst hade lockat fram honom så det blev till att snabbt plocka fram mat och eftersom vätskan inte hunnit tränga in så knaprade han i sig maten och slickade upp vattnet. Allt gick i ett fasligt tempo.

Hela måltiden intogs under överinseende av Hurry och naturligtvis vi vuxna och barn. Det är ju något speciellt med igelkottarna, hörrni, visst är det?

Dagens rätt: Robin Hood rules

tisdag 20 juli 2010

Någonstans......

.....i denna päls som tillhör Hurry, har det suttit ett äckligt, vidrigt litet kryp. Samtidigt som det parasiterat på Hurry har det överfört smitta, Borrelia. Det var alltså Borrelia. Igår kväll var Husse och Hurry hos veterinären från 17.30-22.00. Det var en hungrig och trött husse och en avslagen hund som kom hem. Hurry hade blivit undersökt från topp till tå, klämd och besiktigad.

Husse hade uttryckt misstanke om Borrelia men det ifrågasatte man. Det var till och med en veterinär som var av åsikten att hundar inte kunde få besvär av den typen. När sedan Hurry skulle sövas för att få sina analsäckar tömda, ringde maken hem och jag blev förtvivlad för att man inte ville testa för Borrelia. Maken tog ny fart och bad om test när Hurry ändå var sövd och då gjorde dom honom till viljes. Positivt resultat. Man kan inte säga hur länge han haft infektionen men någonstans tror jag att alla de möjliga och omöjliga diagnoser han haft sedan i våras är att hänföra till Borrelia-infektionen. Usch, det känns trist och tråkigt och kanske har han helt i onödan blivit röntgad och sövd och sövd och röntgad.
Nu ska han äta antibiotikum i 30 dagar till att börja med och vi har fått gott hopp om att han ska bli helt återställd. Vi vill ju tro det.

Dagens rätt: Trägen vinner