lördag 24 september 2011

Minnenas kvarter

Ett besök på Lars Wallins utställning på Waldemars udde har jag haft i min planering, länge, länge. Alltför länge till och med. Det fick jag erfara i onsdags när jag äntligen pallrade mig iväg. Den skulle ju vara till och med september hade jag tagit reda på. Tja, var då kan man ju undra eftersom den avslutades den 18 september när jag kollade närmare.


Nu var jag ju i Kungl huvudstaden och då fick det väl bli något annat museum i stället, Fotografiska kanske. Sagt och åkt. Tunnelbanan till Slussen. När jag snurrat klart i underjorden och dök upp vid tunnelbanestationen hade himlen öppnat sig och regnet vräkte ner. Vräkte var precis adekvat uttryckt. Inget paraply, lätta skor och mockajacka. Ingen paraplyaffär så långt ögat nådde, bara bergväggar, torgstånd och en massa människor med och utan paraply. Gick några tappra steg men insåg snart att det var en dålig ambition att försöka ta sig ända till muséet. En annan gång fick det bli. Idag fick det bli en god lunch och kanske lite shopping. Vände ner mot jordens undre delar och åkte samma väg tillbaka men till Östermalms torg.


Jag måste ju köpa paraply om jag över huvd taget skulle ha någon glädje av min frufridag. Då kom minnena över mig. Minnen från den tid i slutet på 90-talet då detta var min T-banestation. Jag jobbade under ett halvår i Stockholm och bodde på Birger Jarlsgatan. Det var inte så odumt faktiskt. Jag gjorde som jag ville efter arbetstid. Åt när jag ville och vad jag ville. Och. Det bästa av allt. Jag hade allting inom gångavstånd. Jag nyttjade verkligen kulturutbudet. Biografer och teatrarna, bodde ju i foajén. Minst en gång, gärna två gick jag till biljettkassan på Dramaten, Stadsteatern eller China eller... och kollade om det fanns överblivna biljetter. Ofta fanns det. Inte alltid bästa plats men för samma pris som en biobiljett fick det duga bra. Oj, vad jag njöt.

Tillbaka till nuet. Ett paraply införskaffades och så blev det lunch på Östermalmshallen, Tysta Mari. En god Wallenbergare. Tänkte hala upp min telefon och ta ett frestande kort på anrättningen men ville inte framstå som någon hmmm bloggare så här får läsaren föreställa sig hur den såg ut.


När jag mätt och glad går ut genom saluhallen kollar jag litet på utbudet. Ganska mycket fisk och skaldjur, välhängt marmorerat kött, bröd och bakverk. Så ser jag att skogens guld också letat sig in bland diskarna. I en låda ser jag skylten Karl Johan bland allehanda soppar, jo en och annan liten Karl J också. Dom är nog inte så nogräknade storstadsborna eller så kanske dom inte vet bättre. Nu går jag vidare.


Korsar Birger Jarlsgatan och som vanligt stannar jag till vid Lästmakargatans skylt. På Lästmakargatan bodde jag mina första fem år.


Högst upp i backen till vänster låg Telegrafverkets hus och i det hade vi en tjänstebostad eftersom min pappa arbetade på televerket. Inte så många minnen därifrån, bostaden och trappan upp kom jag ihåg. Besöken i Humlegården också och kanske en och annan promenad i omgivningarna. Men. Det allt överskuggande minnet har jag från en dag i maj 1945. Jag var fyra år och dagen såg väl ut som alla andra kan jag tro ända tills något stort och oförklarligt hände. Pappa kom inspringande och skrek, mamma skrek, dom öppnade fönstren och alla skrek. Det var människor överallt. Alla var glada. Mitt emot vårt hus fanns ett stort tryckeri. Plötsligt öppnades fönstren och dom kastade ut pappersremsor, spill och konfetti och dom var glada och skrek. Det var aldrig något skrämmande med alla ljud eftersom alla var glada. Det är fred, det är fred, det är fred skrek man. I ett huj hade vi också kommit ut på gatan. Jag fick sitta på pappas axlar och så banade vi oss fram till Birger Jarlsgatan och jag minns poliser på hästar som red sick-sack för att trafiken skulle komma fram. Här ungefär tar mina minnesbilder slut. Så många glada människor har jag nog aldrig mer möjlighet att se tänker jag.

15 kommentarer:

  1. Tack för det fina inlägget jag fått läsa. Du skriver, så man tycker man är mitt uppe i alltihop.
    Ha en skön söndag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Fredsdagen - vilken upplevelse det måste ha varit! Jag har ju bara läst om den....

    Härligt kan det vara att besöka Hufvudstaden - någon eller några dagar i alla fall. Jag har bott där i fem år så jag har upplevt en hel del också. Förskoleseminariet låg på Riddargatan, så det är "mina" trakter fortfarande.

    SvaraRadera
  3. Vilket minne att fått vara med om fredsdagen. Själv är jag ju ett efterkrigsbarn så jag har bara sett bilderna från Kungsgatan på filmsnuttar.

    Du verkade fått en fin dag trots regn.

    SvaraRadera
  4. Tack för det Äppelblom. En skön söndag till dig också!

    SvaraRadera
  5. Beppan, visst är det många som tycker att det bästa med Stockholm är att få åka därifrån. Jag är mycket förtjust i möjligheten att på 35 minuter kunna vara där och på lika många minuter kunna vara hemma i skkogen.

    SvaraRadera
  6. Cicki, det är ju ett fantastiskt minne, det inser jag mer och mer. Min dag blev jättefin regnet till trots.

    SvaraRadera
  7. Vad synd att du missade Wallins utställning.Wallin är från Västerås och Konstmuseét vill ha hans utställning senare i höst. Kruxet är pengar. 200.000 extra skulle kommunen bidra med, men det räcker inte utan man måste vända sig till sponsorer. Hur detta har blivit vet jag inte. Jag återkommer när jag vet.
    Jag har minnen av fredsdagen. Familjen satt runt radion och det var ett herrans liv när reportern refererade till vad som hände i Stockholm. Det berättas att jag på kvällen hade frågat far vad det skulle bli i radion nu när kriget var slut.
    Jag gillar Stockholm men tycker det är lugnare att bo 12 mil därifrån. Både herrn och jag har barn där så det blir rätt många besök på ett år.
    Ibland är det roligt att bara åka till Stockholm över dagen för att se på någon utställning eller gå på teater.
    Det där med Karl Johan svampen var kul, dock falsk varudeklaration.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  8. Men min kära "Gamla" syster...nu måste vi snart ha ett allvarligt samtal. Har inte en aaaning om att du bott i "staaan" i barndomen. Dessutom kommer du ihåg freden....det gör inte jag trots att jag är "lite" vuxnare än du. Mycket har du i dina gömmor. Även att du bott i "staaan" på 90-talet. Våra gemensamm "synder" i "staan" kommer jag trots allt ihåg!!!!!

    SvaraRadera
  9. Du verkar haft en helt underbar dag i hufudstaden.... Ha en fin vecka!!!!!!!!

    SvaraRadera
  10. Ja du Viola, visst är det förnämligt att ha storstaden inom räckhåll och sedan kunna lämna den och åka hem till lugnet.
    Trist ju med Lars Wallin, men så går det när man inte har kolla.
    En skön vecka önskar jag dig!

    SvaraRadera
  11. Åsa, gammsyster, vad är det för synder du minns? Nu blir jag nyfiken.

    SvaraRadera
  12. Visst var det en skön dag EvaMari, trots regn och missad utställning.
    Ha en skön vecka!

    SvaraRadera
  13. Roligt att läsa om dina tidiga minnen. Själv föddes jag ungefär vid den tiden och har därför inga minnen från den tiden. Menjag minns kupongerna som fortfarande beövdes vid inköp av vissa varor.
    Om jag minns rätt bodde en faster och farbror till mig på Lästmakargatan och där firade vi många gånger lilla julafton.
    Det var ju lite synd att du missade museerna, men det finns ju ett stort utbud i Stockholm så missar man ett finns det annat.

    SvaraRadera
  14. Cici, det är rätt. Missar man en utställning finns många kvar.
    Ja, dom där kupongerna med tillhörande väska. Jag minns att vi fick leka affär med dom men jag har också i min ägo det som återstod av familjens kuponger. Jag kan konstatera att vissa varor var attraktivare än andra.

    SvaraRadera
  15. Vilken härlig beskrivning av ett besök i Stockholm. Vilka fina minnen, dels från barndomen med fredsdagen och dels senare då du gick på teatrar. Wallinutställningen missade också jag, men det finns ju hela tiden utbud på muséer. Konstigt nog tar det ungefär lika lång tid för mig att fara till city som för dig från Uppsala. Att bo i Sollentuna har fördelar med den vackra naturen inpå knutarna här och med buss och pendel är jag inne i stan på ca 40 min!
    Jag har haft uppehåll pga svanskotan och inte heller kommenterat eller varit inne på datorn för att undvika "sittandet". Nu har jag köpt en kudde (med fördjupning i mitten) *pinsamt värre att släpa med överallt*. Har också fått akupunktur 7 gånger och efter två års värk har det lättat. Igår satt jag ute i solen i värmen - den 1 okt!
    Ha en skön fortsättning lpå hösten

    SvaraRadera