onsdag 18 januari 2012

Sedan sist

Ja vad har egentligen hänt sedan sist?


Den här lilla stackarn hittade jag häromdagen. Visserligen brukar ju snödropparna vara tidiga...men den här var onödigt tidig. Jag skulle tro att den får kalla fötter ganska snart. Bilden är suddig, jag vet. Min tekniska utrustning är undermålig och kunskaperna ska vi inte nämna. Jag har ju kunnat förlita mig på min IPhonekamera men nu vill inte datorn ha att göra med sådana bilder längre. Jag fortsätter att streta  på i uppförsbacken.

Dagarna går som vanligt fort, fort. Jag läser just nu Elisabet Höglunds memoarer, ganska intressant kvinnohistoria kan jag tycka. En man med Juholts mustasch kan man väl inte ta på allvar, eller? Eller en finansminister med hästsvans och örhänge? Kan man verkligen det?


När jag ändå var på bibblan fick uppföljaren till Busters öron följa med hem. Den ligger och väntar på mig. Verkar vass.


Denna bok av en prisad debutant blev årets första bok. Kanske ingen märklig historia, men språket! Vilket språk! Jag stannar upp, ideligen och känner på formuleringarna. Författaren är också mycket skicklig på att förmedla känslor i alla situationer. Ja, så tycker JAG.

Vad mer. Jo, julen är förpassad till rättmätiga platser, skåp, hyllor och lådor. Det blev inte så mycket att plocka bort i år eftersom inte mycket plockats fram.
Något som däremot plockats fram är lergrytan. Jag är periodare när de gäller den. Maten blir kanske inte så vacker att beskåda men oerhört smakrik och väldigt praktiskt att bara fylla grytan och sedan sköter den sig själv i ugnen.




Den här gången blev det en färsk  kyckling med citron och timjan. Till det serverade jag yoghurtsås med rivet citronskal.









Jo, sedan har jag ju besökt Moderna Museet också tillsammans med barnbarnen. Det var sluttampen på en samlingsutställning med mästare från tre sekler, Turner , Monet och Twombly. Tre konstnärer som alla var pionjärer på sin tid och som alla blev både hyllade och hånade på sin tid. Konstnärerna hade inspirerats av varandra och utställningen ville visa på hur konstnärerna kunde dela intressen, värderingar och tankar.
Både barnbarnen och jag kunde ganska snart identifiera de tre konstnärernas verk. Monet som vi främst lärt känna genom de typiska näckrosmotiven, kunde vi känna igen genom hans teknik och färger även i andra motiv.
En god lunch med en fantastisk utsikt fick avsluta besöket.
Här, just här skulle några bilder från besöket, tagna med min telefon, presenterats, men....ja som sagt ovan, grrrrrrr.

8 kommentarer:

  1. Busters öron , Den gillade jag så mycket. kul att det blir en till bok av den författaren. När jag ser din snödroppen är det svårt att förstå att vi bor i samma land. Här är slalombackarna öppna och det åks i längdspåren. Visst är det ändå lite skönt att veta att våren är på gång. I dag blir det stekt potatis och korv här. Inte konstigt då att man är lite avundsjuk på din kyckling. Såg så frestande ut. Vad kul att ni kom iväg på utställningen. Jag blev lite besviken på Monet. Hade troligtvis för höga förväntningar. De andra var spännande bekantskaper som jag gärna ser mer av
    Ha en fin kväll
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar också fram lergrytan då och då. Det blir extra saftigt i den.

      Radera
    2. Tänk så olika vi kan tycka. Jag tyckte jag fick ett ökat intresse för Monet, jag hade bara sett dessa eviga näckrosor tidigare och inte brytt mig särskilt om honom som konstnär.

      Radera
    3. Cicki, visst blir det extra saftigt i lergrytan. Alla smaker liksom stannar kvar.

      Radera
  2. Snödroppar - redan??? Är inte det ett par månader för tidigt även för din del av landet? vackra är dom - men skulle jag vara snödroppe så skulle jag dra mig tillbaka till lite varmare trakter ett tag till. Våra scillor brukar dyka upp i rabatten längs söderväggen under andra halvan av april....

    De där boktitlarna ska jag lägga på minnet - laddar upp med bra läsning inför nästa semester.

    Hungrig blev jag när jag läste om din kyckling i lergryta. Låter mycket gott med citron o timjan... Använder lergryta då och då när tiden finns. Maten blir ju suverän i den! Har bl a ett recept på ingefärsspjäll som blivit tradition hos oss på att äta på juldagen.

    Trevligt att gå på museum - och med barnbarnen dessutom som sällskap!! Jag skulle vilja gå på Fotografiska - men det är en bit att ta sig... Det ligger ju så ocentralt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingefärsspjäll, det du Beppan, det lät extra gott. Fotografiska ligger helt riktigt ganska ocentralt. Just närheten till storstaden och dess utbud är nog det bästa med att bo där jag bor. Det och naturligtvis en massa annat.

      Radera
  3. vad god kycklingen såg ut =)

    Sv: tråkigt att du haft problem med en fot men bra att det känns bättre nu =)

    Kramar och gott nytt år till dig med! Kämpa på!! =)

    SvaraRadera
  4. Viktkamp, kycklingen blev! god. Hurry the dog fick resterna, väl rensade förstås. Han rullade sig ett extra varv på mattan av lycka.

    SvaraRadera