söndag 22 april 2012

Dagarna går

fort när man har trevligt. Det var dags att åka vidare till KL med ett stop i Hat Yai för övernattning. Sista dagen tog vi en liten runda på ön, maken ville få en fin solnedgångsbild och jag ville besöka byn med sjözigenarna och förhoppningsvis träffa Mimi. Jag hade läst om henne och hennes pannkaksstånd och nu skulle vi försöka hitta dit.
Vi frågade efter vägen i receptionen och slingerislingeri sling så hittade vi rätt. Men det var inte helt lätt.

Vi spanade efter pannkaksståndet med hjälp av både syn och luktsinne. Vi försökte fråga oss fram och beroende på vem vi frågade fick vi olika riktningar, kanske berodde det på att det gick att ta sig dit från flera håll. Alltnog medan vi gick i de spännande omgivningarna kom en dam emot oss och frågade om det var henne vi sökte, Mimi. Jo det var det ju. Hon berättade på riktigt bra engelska att dom ringt från receptionen och sagt att vi skulle besöka henne och att vi läst om henne i svenska tidningar. Hon hade egentligen stängt eftersom det var lågsäsong men nu skulle hon minsann göra pannkakor till oss. Vi förklarade att det var inte nödvändigt men hon insisterade och placerade oss på ett par stolar framför pannkaksmakeriet så vi fick följa hela processen. Under tiden pratade vi så gott det gick. Hon hämtade Expressen och pekade på bilden av sig själv med stor förtjusning. Hennes man var fiskare och var borta upp till en vecka i sträck och då bodde hennes dotter hos henne i skjulet bakom pannkaksståndet. När det var lågsäsong brukade hon följa med mannen på fisketurerna berättade hon.

Vi fick våra pannkakor som smakade gudomligt. När vi ätit och betalat ville hon att vi skulle vänta kvar en stund och så försvann hon in i det rum som var bostaden. Vi hörde hur hon gick omkring som om hon letade något och så kom hon då tillbaka med ett litet paket som hon överräckte till mig.
Jag undrade om jag skulle öppna på en gång och det ville hon. Paketet innehöll ett halssmycke och en lapp med viktig information.

Jag får veta att smycket jag fått  är Shivas öga, Shiva Eye, namnet kommer från Sanskrit där spiralen symboliserar skydd mot onda andar. Tackar, tackar. I korallrevet på 20 meters djup släpper musslan Turbanshell vartannat år ifrån sig stenen som sedan genom omsorgsfullt polerande ger det vackra slutresultatet. Smycket hjälper sedan mot det mesta, muskler, leder,
hud och naglar. Lovande och lyckliga mig säger jag.
Men, nu är det dags att åka hemåt. Först till Hat Yai och sedan Kuala Lumpur. Det gäller att suga ut de sista dropparna av denna drömresa.

6 kommentarer:

  1. Vilken underbar gåva en sådan som inte går att köpa för pengar. Precis som med den resa ni är ute på. Jag önskar att dina berättelser aldrig tar slut
    Jag älskar att läsa dem
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du för din uppskattning.
      Jag blev jätteglad för mitt smycke och jag bar det hela vägen hem för lycka och välgång. Nej det är sant, det var en gåva som kändes som änkans skärv.

      Radera
  2. Vilken underbar gåva. Eftersom jag aldrig läser kvällstidningar har jag inte hört talas om Mimi och hennes pannkakor.....:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi blev tipsade att köpa tidningen eftersom det skulle vara ett reportage från ön vi skulle besöka. Det kändes rätt märkligt för när vi köpte den var vi i Sälen, jul, snö och kallt. Då blev det till att fantisera om jag säger så.

      Radera
  3. Fint halssmycke.....slut på alla bekymren i framtiden......vill också ha. Tack för mysig stund i Sigtuna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv, alltid lika fint att träffa dig. Naturligtvis är du värd ett smycke som gör slut på alla bekymmer, måste ordna känner jag.

      Radera