lördag 8 maj 2010

Hundpromenad utan hund

Nu är det dags för dagens långpromenad med Hurry, men han är ju konvalescent och ordinerad vila ytterligare några dagar. Det får bli hundpromenad utan hund. Ska jag ta vänster mot medeltiden eller höger mot järnåldern. Det blir vänster idag mot Mora Stenar. Mora Sten var ett monument där kungaval hölls under medeltiden och Magnus Ladulås var den förste som kröntes där år 1275. Kungen ställdes på en stor flat sten när han valts och hyllades av folket. (Mora kommer från från ett gammalt ord för äng på vattenrik mark)


Precis nedanför skylten ser jag detta fenomen. Rosa och blå Blåsippor tillsammans. Det sägs att blåsippor som växer på sur eller järnhaltig jord kan bli rosa. Men.... här är dom ju alldeles intill varandra. Sedan finns det vita blåsippor också. Mysko.


Här sägs Ängsvaktartorpet stått. En stuga med bevakning av ängen där Mora sten, en stor flat sten, kröningsstenen, fanns.
Inne i den rosa byggnaden som syns på nästa bild finns delar av kröningsstenen till beskådande.


Här stannar dagligen flera bilar och spejar in genom fönstren för att se de historiska stenarna.


Här svänger jag av till vänster och följer min stig förbi ängsvaktartorpet


Kollar in hallonriset. Hoppas det blir ett bra hallonår i år. Det är roligt att plocka och gott äta.


Innan jag kommer till slutet av stigen, där den nya rastplatsen Mora Stenar strax söder om Uppsala tar vid, gör jag detta fynd. Årets första stenmurkla. Vitsippor, musöron på björken och stenurklor. Dom brukar följas åt.
Jag har ett så kluvet förhållande till dessa delikatesser. Jag vill så gärna plocka och äta men jag vet ju bättre. Torka och koka i flera, flera vatten, giftet finns ändå kvar. Det finns mykologer som anser att enstaka rätter med murklor avkokade på detta sätt är OK. Det finns värre faror. Men, neeej. Jag har torkade murklor i lufttäta burkar sedan förra året. Dom kanske ska få mogna till sig litet till. I år plockar jag inga.

Rastplatsen är välordnad med flera bord och bänkar, flera toaletter, soptunnor med sopnedkast och flera lekredskap. Tyvärr är det ändå svårt för en del att gå de futtiga metrarna för att kasta skräpet och det är heller inte ovanligt att se homo sapiens, av mankön, stå och slå en drill alldeles invid toaletterna. Mysko.


Jag stänger grinden efter mig och går vidare. Apropå ovanstående kommentarer. Denna grind är ett favoritbenlyftarställe för den fyrbente som idag inte fick följa med.

Men se där. Här har någon annan på fyra ben varit. Det är bra med bajspåsar så hundarna slipper dåligt rykte. Sämre är ju att de på två ben kastar dessa i naturen. Bra mycket bättre då utan påse.

Nu ska jag korsa en väg för att fortsätta stigen hemåt. Här finns andra fynd. En liten vändplats har tydligen utsetts till sopstationsfilial. Inte ovanligt att se bilinredningar och matsäcksrester där. Mysko.

Precis på detta öppna fält där ett rådjur nu äter mellis fick jag en närapanik-upplevelse förra året i början av juni. Hurry sprang lös då jag mer anade än såg att jag skulle koppla honom. På fältet springer en älgko med två kalvar som inte var mycket större än stora hundar. De kan inte ha varit mer än veckogamla. En älgko med kalvar är inte att leka med. Hurry hade definitivt gått ut som förlorare. Nu är han alltid kopplad när han går med mig.


Så har jag kommit till stigs ände. Vårt hus lyser gult bakom den försiktiga grönskan. Nu ska jag pussa hunden och släppa ut maken, eller var det tvärtom? Det ska i alla fall bli litet mat på bordet. Snart är Hurry också med på promenaden hoppas jag.

11 kommentarer:

  1. Vilken härlig promenadslinga du har så där nära där du bor. Och så blir man lite bildad på kuppen. Klappa Hurry och hälsa från två söta hundflickor.

    SvaraRadera
  2. Tack Cici. Jag ska klappa honom extra. Hundtöser tycker han om, mycket. Värre med killar. På onsdag ska han bli opereras och kanske bli litet fredligare. Det är ju inte det som föranlett operationsbeslutet utan de återkommande prostatiterna. Han är ju bara fyra år men en del kan ju få dessa besvär tidigt.

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig Walk du haft. Ja människan är märklig och en skräpig rackare.
    jag älskar att plocka svamp. Tidigare plockades även murklor men nu låter vi dom stå. Det sägs att det till och med är olämpligt att transportera dom plockade exemplaren i bilen på hemväg från skogen....kan det verkligen vara sant? Dom är väl inte köttätare...eller???

    SvaraRadera
  4. Jo Inger, det stämmer. Man ska inte ens ha de fulingarna/godingarna i bilen. De avger en gas som är skadlig att andas in och det mest eländiga är att giftet lagras. Man blir aldrig av med det. Du kan tro att vi plockat murklor tidigare. Jag lade ut dom på tidningar och trädde upp på tråd för att torka. Och avkokning var det ju inte tal om. Det var förvällning och sedan hackelihack och sedan delikata såser och stuvningar. *ryser*. Men annars plockar jag väldigt mycket. Under svampsäsongen är jag ute nästan varje dag. Det roliga med att ha flyttat omkring i landet är att jag hittar nya svampar. Här, där det är kalkrikt, har jag hittat Violgubbe. Till och med mina barnbarn känner igen den numera.

    SvaraRadera
  5. Violgubbe kan vi knappast hoppas på att hitta i våra skogar trots att det är kalkrikt här också. Angående murklor så plockade vi också massor, hade korgar fulla i bilen (och ungarna var med, stackars barn!) sedan förvällde vi dom i tre vatten och stuvade dom, gjorde varma mackor och åt tills vi fick ont i magen....
    Det är ett mirakel att vi alla fortfarande lever!

    SvaraRadera
  6. Kors i Herrens Namn vilken lycka att man inte äter dylika ting som det pratas om i ovanstående inlägg vill helst inte skriva ordet ens! Blääää........... men Ingabritt det var en trevlig skogspromenad vi fick vara med om och lite historiekunskap fick vi också i oss. Mora trodde jag låg i Dalarna tidigare men nu fick jag svart på vitt att det ligger i närheten av dig!

    SvaraRadera
  7. Förresten varför måste du ha ORDKONTROLL på våra insändare? Lite jobbigt faktiskt!

    SvaraRadera
  8. Åsa, tack för din uppskattning. Men ordkontroll?
    Det är inget som jag lagt dit. Det trodde jag tillhörde kontot för att undvika spam. När jag kommenterar i din blogg måste jag ju också skriva in ett par ord innan den godkänns.

    SvaraRadera
  9. Men nu Åsa, har jag för din skull ändrat kommentarinställningarna. Nu behöver du inte göra någon ordkontroll. Gack och gör sammaledes på din blogg!

    SvaraRadera
  10. Visste inte att man måste göra så hos mig.....hur gör man?

    SvaraRadera
  11. No ordkontroll hos mig.....kolla och berätta!

    SvaraRadera