lördag 22 oktober 2011

Tiden, tiden

var tar den vägen. Samma undran har också  min bloggvän Polargrevinnan.  
Medan jag fortsätter och grunnar kanske jag borde skriva ett par rader. Av min förkylning återstår bara lätt, men ändå förarglig hosta. Förarglig därför att den kommer när jag inte vill att den ska komma. Ni förstår, eller hur?

Busters öron ligger i högen som svägerskan ska överta och nu njuter jag Aino Trosells "Hjärtblad".
En vända till Bålsta för tjejträff har jag också hunnit med sedan sist. Annars inte mycket nytt att presentera.
Det får bli Frankrike igen.




Från vår "bungalow" hade vi denna angenäma utsikt. Vin och vatten, i form av de oändliga raderna med vinrankor och en välskött, uppvärmd pool. Maken njöt både sol och bad mellan varven. Själv föredrog jag möjligheten att jogga runt bland vinodlingarna.


Utanför vårt hus hade vi också ett  märkligt träd med konstiga blad, något jag aldrig tidigare sett.


Det hade däremot en av deltagarna som läst botanik. Det var ett Gingko Biloba-träd. Hon höll en liten föreläsning för den som ville veta mer. Vi fick veta att detta träd var ensam i sin division. Släkt med kottepalm och barrträd. Mer att räkna till barträden sina blad till trots. Bladen har parallella bladnerver som inte grenar ut sig. Kineserna har Gingko Biloba som tempelträd och vi känner den mest som medicinalväxt. Hos oss kan den växa inom odlingszoner 1 och 2 och dottern visste berätta att det fanns ett träd utanför KTH i Stockholm. Inte mer ovanligt än så, men för mig mycket ovanligt.

En förmiddag skulle vi få möjlighet att testa traktens olika viner. Vår värd hade bokat testlokal på det statliga laboratoriet där traktens vingårdar fick sina viner bedömda och klassificerade.
Det var en tråkig och myndighetsliknande byggnad som inrymde de ännu tristare lokalerna. Inget skulle förvilla och påverka den viktiga uppgiften, kanske.
I lokalen fanns flera bord med plats för 6 personer. Vatten, spottavlopp och en ljuskupol i mitten. Vi utrustades med 2 glas vardera (ett för vatten). Glasen var diskade i specialmaskin för att inte lämna någon hinna eller rest som skulle kunna störa resultatet. Varje bord fick ett fat med vitt bröd att tugga på mellan provningarna. Nu skulle det roliga börja.
                           

 Till att börja med fick vi i tur och ordning lukta oss igenom 7 olika doftprover i små flaskor. Citron, äpple, björnbär, svarta vinbär, läder, aprikos och peppar - skulle det visa sig vara. Några dofter var ganska lätta att identifiera, citron och svarta vinbär exempelvis. Andra var svårare, björnbär missade nästan samtliga. Vi fick lära oss att när näsan tröttnat skulle vi nypa ihop näsborrarna litet lätt och sedan börja om. Mycket med det där.


Sedan blev det vin i glasen. Först titta; färg och ev gardiner. Sedan lukta utan att skaka och därefter lukta efter att ha skakat.  Så till sist smaka.
Och så samma procedur med alla vinerna och noggranna anteckningar.  Mellan varje vin, sköljde vi munnen och drack vatten och åt vi bröd. I sanningens namn så var vi flera som hade mycket svårt att inte svälja när vi hittade någon favorit. Vi provade sammanlagt 8 viner och däribland ett mousserande och ett dessertvin.
För varje vin fick vi beskrivning om sambandet mellan sötma, syra och strävhet och vilken mat som skulle kunna smaka bra till.
De viner vi provade kom från Gaillacområdet och med dess typiska druvor, Braucol, Duras, Syrah, Gamay och Muscadell bl a.
Faux pas: Solglasögon är inte en förutsättning för vinprovning.....hm hm. Vid färgstudium åkte de av men ett besvärande motljus gav migränvarning och då gäller det ju att välja.



Medan kvällen klär om till natt förbereder vi oss för vår kväll. Denna afton skulle vi besöka en restaurang upptagen i Michelineguiden. Det blev en upplevelse av stora mått. En fyrarätters meny med ankpate, torskrygg och ankbröst med en chokladdessert som avslutning. Goda och till menyn avpassade viner gorde inte det hela sämre. Vi blev så till oss att började smuggla undan servetterna  (damerna) och avkräva vår del av våra mäns servetter. Ingen av herrarna protesterade märkligt nog.  Kvällen blev också vår sista i Gaillac eftersom vi hade hemresa följande dag. Vi var nog alla överens om det var en värdig avslutning på vistelsen.

      
Förhandsgranskningen av detta inlägg ger mig en föraning om att saker och ting inte är som de borde vara. Jag kan inte påminna mig om att ett inlägg har krånglat så mycket med bilder huller och buller, text som försvunnit och fått märkliga mellan rum. Nu ger jag upp och hoppas på bättre lycka en annan gång.                                                                                              
                                                                                         



vinodlingarna.

6 kommentarer:

  1. Hej, Jag har själv varit dålig på att läsa kommentarer och att skriva inlägg också. Det är som det ska vara, man ska inte känna tvång utan ta emot när det kommer en tanke som man gärna vill skriva ner. Jag mkåste säga att jag blir smått avundsjuk på din resa till Frankrike. Jag får njuta av dina underbara bilder istället. Det här med tiden är också konstigt. Hela den här veckan gick ovanligt fort, hade tider inbokade nästan varje dag. Så kom fredagen och då började jag handla o planera till en liten släktlunch hos mig i morgon.
    trevlig helg!
    kram

    SvaraRadera
  2. Så härligt ni verkar haft det i Frankrike. Själv har jag inte kommit längre än till Paris, men kanske ska pröva på vinprovning nån gång.... Tack för grattishälsningen, ja jag har blivit ordentligt firad av vänner och barn med familjer. Hoppas din förkylning blir bättre, själv hostar jag också fortfarande trots att jag har varit "frisk" i flera veckor!!! Trevlig helg på dig!/EvaMarie

    SvaraRadera
  3. Tiden går fort när man har roligt sägs det. Absolut något jag kan skriva under på!

    Åh vad jag blir sugen på att dra söderut när jag ser dina bilder och läser om er Frankrikeresa!

    Vilken höjdare att hitta dessa pärlor till restauranger. En "set menu" - inget tjafs om Aftonblad eller Express. Man serverar det som är fräschast och mest intressant för dagen - och så superviner därtill, oftast ortens...
    /Beppan

    Kan inte kommentera via Blogger Grrrrr
    http://beppansallehanda.blogspot.com/

    SvaraRadera
  4. En gång i tiden var jag på vin o sprit på en vinprovning. Det såg som på dina bilder och jag kommer ihåg det här med att lukta. Att man kan nypa i näsan är något nytt. Innan jag flyttade ihop med min sambo var viner ett av mina intressen. Tyvärr gillar han inte den drycken utan öl är mer hans grej som han provsmakar.
    Har du något tips på vin som finns att köpa här i Sverige så tar jag gärna mot ett.
    Ha en fin höstdag i morgon

    SvaraRadera
  5. Jag fick nästan en lektion i vinprovning - mycket trevligt. Vin och mat räknar jag som livskvalitet.
    En underbar resa du har gjort.
    Gingko-Biloba-trädet var helt obekant för mig tills vi besökte gamla trädgårdar i Kina. Trädet var ett måste i finare trädgårdar. Symboliken har jag glömt men det var ett viktigt träd.
    Vi har skrivit om tid båda två och jag säger bara det - var har den här helgen tagit vägen.
    Vi har i alla fall varit fram och åter på födelsekalas i Stockholm.
    Nu en lugn och skön söndagskväll. Ett glas rött och en bit prästost(nyöppnad)skall sitta fint.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  6. Tack för alla trevliga kommentarer och hälsningar. Nu är Frankrike långt borta men minnena och förhoppningsvis nyvunna kunskaper kvar.

    SvaraRadera