måndag 23 augusti 2010

Dränggråtens dag

I helgen besökte vi Dränggråtens dag. Odlarföreningen i ett av kommunens bostadsområden har tagit det namnet efter en äng som kallades Dränggråten därför att den var synnerligen svårslagen pga alla stenar och liarna behövde ständigt slipas. Dränggråt och klagansrop.
Nu skulle föreningen visa på olika möjligheter att ta tillvara odlarmödor och överskott.
Innan programmet började gick vi runt och njöt av sensommarprakten. Solrosor var uppenbarligen populära. Nästan alla lotter hade solrosor av varierande storlek.

Dagen var varm och Hurry säger aldrig nej tack till vatten under en kran. Det smakar dubbelt så bra verkar han tycka.

Så var det dags. Denne man och hobbyodlare från Stockholm berättade för oss hur man enkelt bygger en Stuka. Han hade tidigare tillgång till en stor vinterkällare men då den möjligheten försvann stod han där med sin skörd och visste inte vad han skulle göra av den, ge bort, låta den förfaras eller? Han påminde sig då om begreppet Stuka genom en avlägsen finlandssläkting. Som den thermofysiker han är så satte han sig grundligt in i fenomenet och har sedan flera år tillbaka kommit på ett sätt att ha "färska" gönsaker fram till vårkanten. Enkelt beskrivit så rustar man sig med ett antal förvaringslådor av plast med tätslutande lock, jordsäckar för nästa års behov, torvmull och sand, hö och bladspill.

Rödbetor (eller vitbetor som han slog ett slag för), potatis, morötter, kålrötter osv för ett par veckors behov blandas. Varje rotsak kollas igenom så att det inte finns något angrepp eller skada som kan fördärva hela lådan. Grönsakerna får inte tvättas för då försvinner den naturliga skyddande hinnan.

Torvmull och sand blandas väl och sedan placeras grönsakerna i lager på lager med sandblandningen mellan.

Därefter placerar man lådorna direkt på trädgårdsslandets jord, med jordsäckarna som isolering och hö och blast runt omkring och ovanpå. Det viktiga var att placera på ett sådant sätt att lådorna var lätta att komma åt när snö och is slog till. Någon hade provat med en presenning ovanpå stukan och då var det viktigt att ha en lättillgänglig "ingång".
Jag vet inte om jag ska prova mig på denna förvaring. Just nu är det inte aktuellt med min fyra kvadrat odling, men det vore kul att prova. Det är ju framför allt smaken av färska grönsaker och färsk potatis som är den stora vinsten.

Sedan fick vi en demonstration av en helt mekanisk fruktpress, stabil och lätt att rengöra samt en torkapparat. Provsmakning också naturligtvis. Jordärtskockor med lite chilipulver var inte dumt. Palsternackor och äpplen slank också ned. Mannen slog också ett slag för ett postorderföretag Nima, där alla nödvändiga ting kunde inhandlas. Hade aldrig hört talas om Nima tidigare men det hade många runt omkring mig som nickade igenkännande.

Så till sist fick vi en liten inblick i hur man kunde mjölksyra grönsaker. Mannen som demonstrerade var helt autodidakt. Han hade fått ett krus av sin svärmor när han fyllde jämna år och kände sig tvingad till att använda det. Därför började han söka på nätet efter kunskap och så småningom kom han igång. Det lät ju litet vanskligt med processen och mycket kunde gå fel så oönskade bakterier tog över och allt gick i stöpet. Nja, jag köper nog min surkål på burk.

Dagens rätt: Hellre Stuka än stukad

11 kommentarer:

  1. Oj va mycket du fick lära dig.....kontaktar dig när jag ska mjölksyra mina grönsaker. Ska bara göra ett grönsaksland först!

    SvaraRadera
  2. Intressant, mycket intressant må jag säga. Tänk vad de kunde förr i tiden!
    När tid fanns....annat är det nu för tiden, när tid är en bristvara....att ta till vara!!!

    SvaraRadera
  3. Stuka betyder förvaring, och förr i tiden, innan kylskåpens uppdykande, var man tvungen att hitta på ett sätt att förvara matvarorna. det fick inte bli för kallt, men inte heller för varmt.
    Hade man inte en jordkällare, så fick det bli en stuka.
    Nöden är uppfinningarnas moder. I takt med elektricitetens utbredning försvann mycket av den kunskap, som var så viktig för människans överlevnad och välbefinnande.
    På "Stukornas tid" handlade det mest om överlevnad.

    SvaraRadera
  4. Jag undrar om stuka skulle funka här uppe. I så fall gäller det att skotta så att man hittar igen ingången. Det låter jobbigt.

    SvaraRadera
  5. Åsa, du är så välkommen så. Bara sätt igång med grävandet så ordnar sig nog resten.

    SvaraRadera
  6. Inger, du har så rätt. Nu har vi inte tid, vi sitter bakom skärmen.

    SvaraRadera
  7. ...och lär oss det som dom kunde förr!!!
    En märklig tid vi lever i.

    SvaraRadera
  8. Conny, visst är det så att mycket kunskap gått förlorad med tiden. Vi får inte heller glömma att missnöje föder utveckling. Det var mycket som gick till spillo där under lövhögarna.

    SvaraRadera
  9. Du har rätt Cici, för att man ska komma åt godsakerna gäller det att hitta ingången. Kanske markera på ngt sätt. Det klarar du!

    SvaraRadera
  10. Intressant inlägg men vem har tid med dylik förvaring. Det var annat förr när det var frågan om självhushåll. Morfar hade någon konstig hög där han förvarade morötter och kålrötter, måste nästan vara en sån stuka som det beskrivs här.
    Jag försökte för många år sedan med mjölksyrning av grönsaker - de möglade. Inget mer försök. Köper färdigt ibland.
    Jag har också undrat vem som sätter märken på all frukt. Skapar kanske arbetstillfälle.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  11. Mycket imponerande genomgång av riktiga entusiaster som glatt bjuder på sin kunskap. Angående Stuka fungerar det förstås lika bra med jordkällare.
    Tycker maken! Bo

    SvaraRadera